Efter träningen idag var det dags för det sedvanliga fikat. Några olika sorters bröd fanns på plats, toppat med att Håkan Karlsson hade levererat några färska frallor också. Lite Bregott extra saltat och ost på det räddade upp hela dagen. Tack för det Håkan och tack till vår materialare, Stugan, som fixar med allt från material till fram- och avdukning. Proffsigt är ordet.
***
Gee var och kollade på träningen ikväll. Han lät meddela att han ska operera knät nästa fredag. Äntligen.
***
Gee hade också jädrans roligt under fikat.
- Jag låg och funderade hemma om jag skulle förbi träningen eller ej men det var ju så värt det, hahaha.
Vad var det Gee tyckte var så himla roligt nu då?
Jag kom sist till bords. Såg en halv fralla kvar som jag högg in på. Axel undrade varför jag snodde hans fralla samtidigt som han hade halva käften full med en likadan.
- Jag har inte fått någon, sade jag.
- Troligt. Säkert inte, kontrade Axel.
Jag skakade bara på huvudet åt yngligen och bredde på min macka och tuggade i mig. Efter halva mackan knastrade det till ordentligt i truten på mig. Spottade ut den läckra söndertuggade degen i näven och såg att det var fullt med grus i det hela.
- Va faaan, vem är det som lagt grus i min macka?
Ett hejdlöst asgarv utbröt på samtliga utom på mig själv. Jag anade oråd. Det framkom sedan att Asp skulle ha testat mackans färskhetsfaktorn genom att köra ett finger rakt ner i den. Tydligen hade han också varit i sandlådan innan.
Varför märkte då inte jag att det var ett stort hål i mackan som var fyllt med en massa grus, innan jag bredde på smöret? Jo, den var nämligen så färsk att den hade återhämtat sig från Asps manöver. Där har ni förklaringen.
***
Gee saknade också sin gamla bil som han sa. En Mitsubishi Pajero. En vadå tänker ni? Alltså, i folkmun kan man säga jeep så förstår ni ungefär hur modellen ser ut.
Gee: Jag saknar jeepen.
Jag: Ja, vad var det för märke? (Jag visste att det inte var märket Jeep)
Melcher: Hahaha. En Jeep, sa han just. Vaket! (Här får Melcher medhåll av alla andra dårar. Alla mot mig)
Jag: Va fan. Man kan säga jeep. Jo men det kan man. Ni fattar vad jag menar.
Skratten verkade aldrig vilja tystna. Jag var utstött men jag visste att jag hade rätt så jag åt vidare av mackan som inte längre hade grus i sig.
***
Vi skrattade också helt vansinnigt under fikat åt en annan sak. Vi satt där och mindes upptaktsträffen på Tessin i början av maj 2010. Mötet strax innan det första försäsongspasset. Hela truppen var samlad i lokalen. Delar av styrelsen var där men framför allt herr ordförande, Leif "Lusis" Karlsson.
- Grabbar, målet i år är att kvala. Nu kör vi.
Ja, nu ska vi ju få kvala. De sa aldrig vilket kval. Eller? Nej, det kunde ingen av oss minnas.
***
Gee var och kollade på träningen ikväll. Han lät meddela att han ska operera knät nästa fredag. Äntligen.
***
Gee hade också jädrans roligt under fikat.
- Jag låg och funderade hemma om jag skulle förbi träningen eller ej men det var ju så värt det, hahaha.
Vad var det Gee tyckte var så himla roligt nu då?
Jag kom sist till bords. Såg en halv fralla kvar som jag högg in på. Axel undrade varför jag snodde hans fralla samtidigt som han hade halva käften full med en likadan.
- Jag har inte fått någon, sade jag.
- Troligt. Säkert inte, kontrade Axel.
Jag skakade bara på huvudet åt yngligen och bredde på min macka och tuggade i mig. Efter halva mackan knastrade det till ordentligt i truten på mig. Spottade ut den läckra söndertuggade degen i näven och såg att det var fullt med grus i det hela.
- Va faaan, vem är det som lagt grus i min macka?
Ett hejdlöst asgarv utbröt på samtliga utom på mig själv. Jag anade oråd. Det framkom sedan att Asp skulle ha testat mackans färskhetsfaktorn genom att köra ett finger rakt ner i den. Tydligen hade han också varit i sandlådan innan.
Varför märkte då inte jag att det var ett stort hål i mackan som var fyllt med en massa grus, innan jag bredde på smöret? Jo, den var nämligen så färsk att den hade återhämtat sig från Asps manöver. Där har ni förklaringen.
***
Gee saknade också sin gamla bil som han sa. En Mitsubishi Pajero. En vadå tänker ni? Alltså, i folkmun kan man säga jeep så förstår ni ungefär hur modellen ser ut.
Gee: Jag saknar jeepen.
Jag: Ja, vad var det för märke? (Jag visste att det inte var märket Jeep)
Melcher: Hahaha. En Jeep, sa han just. Vaket! (Här får Melcher medhåll av alla andra dårar. Alla mot mig)
Jag: Va fan. Man kan säga jeep. Jo men det kan man. Ni fattar vad jag menar.
Skratten verkade aldrig vilja tystna. Jag var utstött men jag visste att jag hade rätt så jag åt vidare av mackan som inte längre hade grus i sig.
***
Vi skrattade också helt vansinnigt under fikat åt en annan sak. Vi satt där och mindes upptaktsträffen på Tessin i början av maj 2010. Mötet strax innan det första försäsongspasset. Hela truppen var samlad i lokalen. Delar av styrelsen var där men framför allt herr ordförande, Leif "Lusis" Karlsson.
- Grabbar, målet i år är att kvala. Nu kör vi.
Ja, nu ska vi ju få kvala. De sa aldrig vilket kval. Eller? Nej, det kunde ingen av oss minnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar