Minns ni när jag lade ut lite tatueringar på spelarna i laget?
Om allt går som det ska kommer snart ett par nya tatueringar att hitta sin rätta plats - det vill säga här på bloggen. Vem tatueringarna sitter på får vänta. Kanske att vi kör en gissningstävling? Kameran är i alla fall med i träningsväskan så om bara denna person är med ikväll på träningen kommer han inte undan.
Förresten kanske jag har missat någon tatuering från förra gången. Ska undersöka detta i omklädningsrummet sen.
***
Träffade på en stor, het och bitig kille på stan idag när jag var på väg till Kinarestaurangen. Ett fast och rejält handslag fick min lilla barnnäve att kännas som... ja, just det, en barnnäve helt enkelt. Detta följdes av en björnkram som fick mig att tappa luften för en stund. Men det var det värt. Ett kärt återseende. Det var den nyblivne elitseriespelaren Hampus Asp som kom fram till mig med ett brett leende.
Ett stort grattis satte så klart på sin plats. Därefter bad jag att få höra en kortversion av Hampus helg innan jag var tvungen att dra vidare runt hörnet för att träffa en annan Asp och hans anger management-terapeut.
En något längre version, en intervju, kommer senare ikväll här på bloggen med Hampus.
***
Har noterat att laget för framtiden, Djurgårdshof IK, nu åkt rakt igenom två serier på lika många år. De hade chansen att kvala sig kvar i tvåan efter en matchserie mot Kiruna HK men har av någon anledning valt att tacka nej till spel.
Jag kan inte se att det blir någon annan lösning än att Djurgårdshof åker ner i trean när de valt att avstå kvalet. För ett par år sedan verkade det finnas stora planer för laget som då dessutom hade Sveriges fräschaste webbsida. Nu är det bara en sida som inte uppdaterats sedan 17 januari 2011. Vad som är kvar av laget vet jag inte heller. Tråkigt.
Vad har hänt?
Den stora frågan är om legender som Micke Larsson och Gert Forje spelar kvar? Dessa två spelare har, ett varsitt år, förstört två Handbollsfredagar för oss. Säsongen 2007/2008 avgjorde Gert med ett skott från halvhalva planen med en sekund kvar, 28-29. Säsongen efter var det Micke Larssons tur att med en sekund kvar kvittera till 26-26. Då fick vi också se på Larssons patenterade målvrål som säkert har psykat sönder fler än vårat lag genom åren. Armarna spända snett uppåt samtidigt som vrålet inte går att ta miste på. En sann lagspelare som triggade igång "Hofet" alltför många gånger mot oss.
Stefan Kollin är faktiskt en annan legend i laget som man inte får glömma i sammanhanget. En mästare på att bemästra dödvinklar från H6. I alla fall mot oss. Flippen eller stenhårda skott över huvudet var hans kännetecken, vill jag minnas.
Ja, målvakten Brejding är så klart den största legenden men nu är han väl bara tränare, i Tyresö, så vitt jag vet?! Jo, så är det nog.
***
En och en halv vecka har gått sedan jag mailade det svenska handbollsförbundet. Har fortfarande inte fått något svar.
Om allt går som det ska kommer snart ett par nya tatueringar att hitta sin rätta plats - det vill säga här på bloggen. Vem tatueringarna sitter på får vänta. Kanske att vi kör en gissningstävling? Kameran är i alla fall med i träningsväskan så om bara denna person är med ikväll på träningen kommer han inte undan.
Förresten kanske jag har missat någon tatuering från förra gången. Ska undersöka detta i omklädningsrummet sen.
***
Träffade på en stor, het och bitig kille på stan idag när jag var på väg till Kinarestaurangen. Ett fast och rejält handslag fick min lilla barnnäve att kännas som... ja, just det, en barnnäve helt enkelt. Detta följdes av en björnkram som fick mig att tappa luften för en stund. Men det var det värt. Ett kärt återseende. Det var den nyblivne elitseriespelaren Hampus Asp som kom fram till mig med ett brett leende.
Ett stort grattis satte så klart på sin plats. Därefter bad jag att få höra en kortversion av Hampus helg innan jag var tvungen att dra vidare runt hörnet för att träffa en annan Asp och hans anger management-terapeut.
En något längre version, en intervju, kommer senare ikväll här på bloggen med Hampus.
***
Har noterat att laget för framtiden, Djurgårdshof IK, nu åkt rakt igenom två serier på lika många år. De hade chansen att kvala sig kvar i tvåan efter en matchserie mot Kiruna HK men har av någon anledning valt att tacka nej till spel.
Jag kan inte se att det blir någon annan lösning än att Djurgårdshof åker ner i trean när de valt att avstå kvalet. För ett par år sedan verkade det finnas stora planer för laget som då dessutom hade Sveriges fräschaste webbsida. Nu är det bara en sida som inte uppdaterats sedan 17 januari 2011. Vad som är kvar av laget vet jag inte heller. Tråkigt.
Vad har hänt?
Den stora frågan är om legender som Micke Larsson och Gert Forje spelar kvar? Dessa två spelare har, ett varsitt år, förstört två Handbollsfredagar för oss. Säsongen 2007/2008 avgjorde Gert med ett skott från halvhalva planen med en sekund kvar, 28-29. Säsongen efter var det Micke Larssons tur att med en sekund kvar kvittera till 26-26. Då fick vi också se på Larssons patenterade målvrål som säkert har psykat sönder fler än vårat lag genom åren. Armarna spända snett uppåt samtidigt som vrålet inte går att ta miste på. En sann lagspelare som triggade igång "Hofet" alltför många gånger mot oss.
Stefan Kollin är faktiskt en annan legend i laget som man inte får glömma i sammanhanget. En mästare på att bemästra dödvinklar från H6. I alla fall mot oss. Flippen eller stenhårda skott över huvudet var hans kännetecken, vill jag minnas.
Ja, målvakten Brejding är så klart den största legenden men nu är han väl bara tränare, i Tyresö, så vitt jag vet?! Jo, så är det nog.
***
En och en halv vecka har gått sedan jag mailade det svenska handbollsförbundet. Har fortfarande inte fått något svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar