Vilken härlig publik vi har. Oj vad många det var sen. Okej. Slut på det roliga.
Matchen då?
Det såg ju inte alls så pjåkigt ut till en början. Till en början hörrni ni, ska tilläggas. Jepsson visade sig från sin bästa sida när han gjorde de där förbaskat enkla målen. Han klev upp på ett steg från 11 meter och drog dit bollen utan att någon hade en chans till att hinna blocka. Kom igen, han är ju 199 cm! Går inte att blocka.
Mer då?
Rätt bra tålamod, kanske, eller jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Jo, men det är svårt att hitta något annat än just Jepsson som höll kvar IFK i matchen. Fast det blev ganska tidigt en tvåmålsledning för Irsta som sedan blev tre. Säkert fyra också.
Varför då? Varför ryckte Irsta?
Ja, inte berodde det på att de var så förbaskat bra skulle jag vilja säga. De var inte bättre nu än i förra mötet. Fast det var ju inte vi heller å andra sidan. Vi gjorde ju målvakten, Toni Josipovic, så bra i kassen att han framställdes som Gentzel i sina bästa dagar. Den rätta kylan saknades. Han gjorde sig stor och vi sköt i semafor eller mitt i magen. Å andra sidan är det målvaktens enda uppgift - att rädda bollen. Ska inte förta Tonis insats, överdrev här ovan, men vi är inte bra i avsluten idag. Så är det.
Mer som låg bakom rycket då. Tja, Jepsson klev av efter 15 min. Han behövde lite syrgas. Tyvärr blev han sittandes för länge för min smak så vi tappade hot i anfallet. När vi tappade skyttekraft och de enkla målen borde vi kanske ha satsat och dykt mer i luckorna. Blev för mycket one-man-show och satsningar i sidled. Ett spel som till synes inte kan kopplas till någon direkt taktik. Osäkerheten infann sig och bollarna hittade inte ens ut på kanterna. Som i matchen mot Tyrold. Irsta hade väldigt lätt att få loss bollarna som många gånger också nådde kanterna. M9:an drog ett kullager och precis innan han blev alldeles för upplåst hann han skicka ut bollen istället för att dra en svår pass till närmsta ytternia. De är bra där, Irsta.
Jag kan inte hålla mig men var och en måste hålla sig till taktiken. Alla avtal. Vi kan inte, match efter match, dra alibi-inspel efter två passningar eller avsluta på egen hand utan uppbackning i "lägen som finns precis hela matchen". Det går ju inte. Vi pratar om det hela tiden men vi tar ändå alldeles för många sådana dåliga beslut per match för att vi ska vinna de här matcherna. Vips så ligger vi under med 3-4 i matcherna efter dåliga beslut framåt.
Den bistra sanningen kära lagkamrater. Var och en måste ta ansvar för sina dåliga beslut och försöka sluta ta dem helt enkelt. Vara noggranna men fortfarande våga och göra det där lilla extra någon gång. Jag säger inte att man inte får skjuta på egen hand. Det måste man då och då men ni förstår vad jag menar. Att skjuta i ett dubbelblock utan att polaren har nedhåll eller har satsat ordentligt åt dig duger helt enkelt inte på den här nivån.
Matchen hade också en massa utvisningar. Två röda kort. Ett åt varje håll. IFK kom till flera vassa avslut i andra utan att få in bollen. Skott utanför. Ribba. Stolpe. Mitt på Toni. Vet inte om han behövde briljera med någon världsklassräddning, som Hellgren skulle ha sagt. Vi hade förbaskat svårt att göra mål. Fast det kunde ni väl räkna ut när matchen slutade 15-24. Min spontana känsla är att vi missade 10 frilägen i andra. Minst.
All heder åt Irsta som vann utan att spela direkt bra. Det är oftast så det är när man har vunnit många matcher. Det går lite av sig självt då. Precis som för oss för två år sedan när vi kom trea.
Snackade med Jepsson efteråt. Ont i knät. Slog upp nåt mot Tyrold. Nu blev det ännu värre och han hade rejält ont bara av att sitta efter matchen. Troligen en spricka i menisken enligt hans sjukgymnast. Vi har verkligen otur med alla våra nyckelspelare den här säsongen (Asp, Skuthälla och Jepsson). Hoppas innerligt att Jepsson kan köra några matcher till. Asp, du är välkommen du med om skruvarna i näven är åtdragna till max så handen håller.
Ni kanske undrar över mitt val av rubrik? Här är ett citat som jag snappade upp på läktaren:
- Va fan. Kolla! Kolla! Det är ju helt uppgivet på bänken och på planen. Var är inställningen? Glädjen? Publiken vill ju mer än spelarna och bänken.
Hmm... hårda ord va? Ska jag vara ärlig så såg väl inte jag heller någon glöd. Det får inte se ut hur som helst bara för att det vankas ett kval och att dessa två återstående matcher kan tyckas vara tämligen oviktiga. Varje match är viktig, på sitt sätt. Om inte annat, spela för publiken, de ställde upp och mer därtill. Tack ska ni ha ni som var där och gjorde detta till en fest - trots allt.
Hör upp mina kära lagkamrater! Gräv nu inte ner er för detta. Om ni gör det så se till att komma upp ur gropen för på måndag kör vi igen. Tillsammans. Då menar jag verkligen tillsammans! Tänk på den innebörden någon minut! Vi är IFK, IdrottsFöreningen Kamraterna. Tillsammans.
Matchen då?
Det såg ju inte alls så pjåkigt ut till en början. Till en början hörrni ni, ska tilläggas. Jepsson visade sig från sin bästa sida när han gjorde de där förbaskat enkla målen. Han klev upp på ett steg från 11 meter och drog dit bollen utan att någon hade en chans till att hinna blocka. Kom igen, han är ju 199 cm! Går inte att blocka.
Mer då?
Rätt bra tålamod, kanske, eller jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Jo, men det är svårt att hitta något annat än just Jepsson som höll kvar IFK i matchen. Fast det blev ganska tidigt en tvåmålsledning för Irsta som sedan blev tre. Säkert fyra också.
Varför då? Varför ryckte Irsta?
Ja, inte berodde det på att de var så förbaskat bra skulle jag vilja säga. De var inte bättre nu än i förra mötet. Fast det var ju inte vi heller å andra sidan. Vi gjorde ju målvakten, Toni Josipovic, så bra i kassen att han framställdes som Gentzel i sina bästa dagar. Den rätta kylan saknades. Han gjorde sig stor och vi sköt i semafor eller mitt i magen. Å andra sidan är det målvaktens enda uppgift - att rädda bollen. Ska inte förta Tonis insats, överdrev här ovan, men vi är inte bra i avsluten idag. Så är det.
Mer som låg bakom rycket då. Tja, Jepsson klev av efter 15 min. Han behövde lite syrgas. Tyvärr blev han sittandes för länge för min smak så vi tappade hot i anfallet. När vi tappade skyttekraft och de enkla målen borde vi kanske ha satsat och dykt mer i luckorna. Blev för mycket one-man-show och satsningar i sidled. Ett spel som till synes inte kan kopplas till någon direkt taktik. Osäkerheten infann sig och bollarna hittade inte ens ut på kanterna. Som i matchen mot Tyrold. Irsta hade väldigt lätt att få loss bollarna som många gånger också nådde kanterna. M9:an drog ett kullager och precis innan han blev alldeles för upplåst hann han skicka ut bollen istället för att dra en svår pass till närmsta ytternia. De är bra där, Irsta.
Jag kan inte hålla mig men var och en måste hålla sig till taktiken. Alla avtal. Vi kan inte, match efter match, dra alibi-inspel efter två passningar eller avsluta på egen hand utan uppbackning i "lägen som finns precis hela matchen". Det går ju inte. Vi pratar om det hela tiden men vi tar ändå alldeles för många sådana dåliga beslut per match för att vi ska vinna de här matcherna. Vips så ligger vi under med 3-4 i matcherna efter dåliga beslut framåt.
Den bistra sanningen kära lagkamrater. Var och en måste ta ansvar för sina dåliga beslut och försöka sluta ta dem helt enkelt. Vara noggranna men fortfarande våga och göra det där lilla extra någon gång. Jag säger inte att man inte får skjuta på egen hand. Det måste man då och då men ni förstår vad jag menar. Att skjuta i ett dubbelblock utan att polaren har nedhåll eller har satsat ordentligt åt dig duger helt enkelt inte på den här nivån.
Matchen hade också en massa utvisningar. Två röda kort. Ett åt varje håll. IFK kom till flera vassa avslut i andra utan att få in bollen. Skott utanför. Ribba. Stolpe. Mitt på Toni. Vet inte om han behövde briljera med någon världsklassräddning, som Hellgren skulle ha sagt. Vi hade förbaskat svårt att göra mål. Fast det kunde ni väl räkna ut när matchen slutade 15-24. Min spontana känsla är att vi missade 10 frilägen i andra. Minst.
All heder åt Irsta som vann utan att spela direkt bra. Det är oftast så det är när man har vunnit många matcher. Det går lite av sig självt då. Precis som för oss för två år sedan när vi kom trea.
Snackade med Jepsson efteråt. Ont i knät. Slog upp nåt mot Tyrold. Nu blev det ännu värre och han hade rejält ont bara av att sitta efter matchen. Troligen en spricka i menisken enligt hans sjukgymnast. Vi har verkligen otur med alla våra nyckelspelare den här säsongen (Asp, Skuthälla och Jepsson). Hoppas innerligt att Jepsson kan köra några matcher till. Asp, du är välkommen du med om skruvarna i näven är åtdragna till max så handen håller.
Ni kanske undrar över mitt val av rubrik? Här är ett citat som jag snappade upp på läktaren:
- Va fan. Kolla! Kolla! Det är ju helt uppgivet på bänken och på planen. Var är inställningen? Glädjen? Publiken vill ju mer än spelarna och bänken.
Hmm... hårda ord va? Ska jag vara ärlig så såg väl inte jag heller någon glöd. Det får inte se ut hur som helst bara för att det vankas ett kval och att dessa två återstående matcher kan tyckas vara tämligen oviktiga. Varje match är viktig, på sitt sätt. Om inte annat, spela för publiken, de ställde upp och mer därtill. Tack ska ni ha ni som var där och gjorde detta till en fest - trots allt.
Hör upp mina kära lagkamrater! Gräv nu inte ner er för detta. Om ni gör det så se till att komma upp ur gropen för på måndag kör vi igen. Tillsammans. Då menar jag verkligen tillsammans! Tänk på den innebörden någon minut! Vi är IFK, IdrottsFöreningen Kamraterna. Tillsammans.
Här har ni lite vimmel- och matchbilder i vanlig ordning.
Som vanligt var målvaktslegenden Mattis där. Här avnjuter han matchprogrammet...
...som Asp ställer sig frågande till. Fyra blanka sidor? ISO 14001-certifiering nästa?
Jögge vet hur man ska dra igång publiken.
Mats Gustavsson, den gamle trotjänaren i a-laget, var där.
Just precis. Det är han som fotograferade sig tillsammans med Karabatic och grabbarna nere i Malmö. Kurre mina damer och herrar.
Kurres polare Sagvan var där. Till vardags stjärna i Nypans bästa fotbollslag, Nyköpings BIS.
Tommy "Katten" Gustavsson. En legend. Ni kommer säkerligen få ta del av några sköna citat som han har med i Svarta Boken. Där är han mästaren. Simon ligger bara tvåa.
I halvtid hade Göran Hägglund (KD) föreläsning för sponsorerna. Bara en massa politik, hela tiden en massa politik bara. Närå, han heter Fredrik "Fritte" Ahnmark och finns med på Johan Peterssons topp 10-lista över de han vill ska ta handbollen framåt här i Sverige. Fritte är med i vår styrelse. Äntligen fick jag dig på bild med Hägglund-looken. Som jag har kämpat. Yes!
Grabbarna, det gamla P89-gänget, ville att jag skulle ta en lagbild. De är ju inte så många kvar men ändå. Stående från vänster: Asp (tränare), Alexander "I need a" Hero, Jesper "Jeppe" Eriksson, Marcus "Moe" Pettersson, Robert "Robban" Krantz (tränare). Sittandes på huk: Tobias "Tobbe" Johansson.
Så fort uppställningen var klar var det dags för "högen". Inte helt ovanligt hamnade Tobbe underst. Kanske kan ha att göra med att han aldrig blir klar för IFK.
Martin sätter ett skott.
SN:s fotograf kan ha haft en vassare kamera än mig. Tänkte först om vi skulle byta jämnt men hoppade den frågan tillslut.
Publiken var många och de hördes. Härlig stämning.
Axel med en våldsam satsning. Här knorrade han sedan in bollen. Kanske matchens delikatess? Han blev också utsedd till IFK:s bäste spelare, trots sitt röda kort. Jag säger inte emot. Axel kämpade och slet där på kanten.
Simon som vi oftast ser honom i hans brutala satsningar.
På andra sidan planen utan teleobjektiv. Lite smått. Treijner tog straffen ändå. Det har vi sett förr i mina filmer.
Germe på ett ben.
Simon är upphängd efter att ha skjutit ett skott.
Melcher fick inte så mycket att jobba med. Kom snyggt in i banan en gång från H6 och avlossade. För lite sånt.
Treijner blir intervjuad av tidningen.
Simon, mitten, deppar tillsammans med Jepsson (närmast kameran) och längst bort hittar vi Tobbe från Norrköpings HK.
- Tobbe, Tobbe! Titta hit!
- Nej, jag är inte klar, Rille!
Peter fyller ut tröjan rejält med sina muskler. Alltid något en sådan här dyster kväll.
Ordförande Leif "Lusis" Karlsson hade gärna sett en seger för sitt lag ikväll.
- Blir det lugnt ikväll?
- Ja, du. Jag ska gymma imorgon. Kör stenhårt nu!
- Du är grym du Haking.
2 kommentarer:
Synd på förlusten! Med desto roligare med allt fler bilder på er alla snygga män! Det skull inte skada med ett litet utvik! ;)
Lite bilder piggar ju alltid upp. Utvik, ja, det har väl varit ett långsiktigt mål som hängt med hela tiden. Hoppas kunna bjuda på något sådant någon gång, här på Treijner & Söderberg.
Skicka en kommentar