Gee styrde upp sin operation själv

Det här är ju smått skrämmande. Fy tusan. Jag blir ju livrädd när jag tänker på det. Okej, så här var det. Gee drog upp till Nyköpings Lasarett i fredags för att få sig en artroskopi i sitt vänstra knä. När Gee ligger där på operationsbordet utanför salen där allt ska hända kommer en sköterska fram.

Sköterskan: Jaha, då ska vi se här (hon läser på journalen). Du ska alltså sövas ner.
Gee: Ehh, nej. Det ska jag inte.
Sköterskan: Jo, det ska du. Det står här.
Gee: Men, nej. Det ska jag inte. Jag ska få ryggbedövning.
Sköterskan: Du ska operera axeln så då behöver vi söva dig.
Gee: Axeln? Axeln? Nej, nej, nej. Jag ska göra en artroskopi i mitt vänstra knä.
Sköterskan: Jaja. Där ser man.

Är det så här vi ska ha det? Vad tycker ni? Tänk om man vaknar upp med silikoninplantat i skinkorna eller nåt när man ska fixa nageltrånget nästa gång? Fy tusan. Läbbigt. Det gäller alltså att vara med i matchen, som Gee här, och hoppas på att man inte är alltför dåsig av de lugnande pillrena man fått i sig innan. Då finns ju risken att man bara ligger och yrar och säger "Ja, ja, kör bara!".

Bloggen tackar Gee för tipset om att man måste vara sin egen läkare fram till det att de sätter kniven i en. Det var schysst tycker jag. Tackar!