Efter att ha lassat i mig en megaportion av en prima pasta bolognese efter träningen slog jag mig till ro i soffan för att beskåda när svenskarna bara skulle ta en seger mot moldaverna. Där i slutet av första halvleken ringer någon på mobilen.
- Vad är det för en fridstörare? Tänkte jag raskt. Eller så raskt var det väl kanske inte när jag tänker efter.
Hur som helst, det var Asp som ringde. Han hade precis varit snäll och skjutsat sambon till fotbollsträningen men hade samtidigt också lämnat med sig hemnyckeln och eftersom han ändå var i området var han sugen på att joina för lite gemensamt fotbollstittande. Vad jag inte är avundsjuk på sporten fotboll i dessa tider. Snö- och regnrusk och nollgradigt i luften. Nä, handboll är det bästa och Asp är en mästare på att dribbla bort sina nycklar. Så är det.
Det blev choklad och Zoegas Skånerost till matchen. Strålande kombination samtidigt som Zlatan drog en usel straff. Tränar fotboll varje dag men kan inte skjuta bollen i krysset. Kasst ju.
I pausen letade jag fram gamla Stjärnklart-tidningar, IFK:s gamla föreningstidning, från slutet av 90-talet. Om jag får egoboosta mig själva så gillar jag särskilt ett nummer av tidningen från 1997 när jag omnämns som den som imponerat mest på dåvarande kanslichefen Sigge Maurer tillsammans med Asps anger management-terapeut i herrlaget. Vi var nya i truppen då tillsammans med alla stora starka män som då var långt över 20 år. Frågan är då bara, vad hände i min utveckling? Ja, just det, jag flyttade till Linköping och tog ett fyraårigt uppehåll från handbollen. Det kanske inte var så smart med facit i hand då jag i alla fall borde ha underhållit mitt handbollsspelande. Det var då det.
I samma nummer av tidnigngen fann jag en bild på Andréas lillebrorsa Hampus, han i IFK Tumba ni vet, när han var nio år och sprang omkring och spelade handboll på en gräsmatta nere i hamnen under en IFK-kväll. Han var muskulös redan som nioåring.
Höjdpunkten bland alla skämt och roliga minnen under kvällen med Asp var följande, från säsongen 2009/2010 när jag var med i en match med HK Extra (Heja) och vår tränare Peter Melchersson coachade laget. Tilläggas ska att det var nytt folk i laget var och varannan match så Peter hade inte full koll på alla namn men det löste sig ändå.
Peter: ANDERSSON!!! ANDERSSON!!!
Någon på bänken: Vem skriker du på? Vilken Andersson?
Peter: ANDERSSON!!! Stöt! Stöt! Upp med händerna! Stöt! Säkra!
Någon på bänken: Vem är Andersson, Peter?
Peter: Andersson?! Anders son. Det där är väl Anders son?
Någon på bänken: Hahaha, ja, det är Anders son. Han heter Daniel Hagman och kallas för Hagman.
Peter: Jaha. Okej. Bra. HAGMAN! Bra där, bra jobbat!
***
Har en tokskön intervju klar med en stor profil i vår handbollsregion. Okej, ska jag bjuda på någon ledtråd? Jaja, låt se. Vi skulle kunna säga gammal j-landslagsman i handboll, helt okej schackspelare, rutinerad, har en viktig position på ett multinationellt företag som garanterat samtliga som läser denna blogg någon gång kommit i kontakt med. Inte så lätt va? Nej, jag vet. Kan inte avslöja för mycket. Intervjun kommer vilken dag som helst. Inväntar bara ett par detaljer.
***
Det ryktas om att en av IK Cyrus målvakter, den vänsterhänte Mats Erlandsson, skjuter stenhårt. Riktigt fruktansvärt hårt alltså. Till och med så hårt att han skjutit sönder en ribbstol. Vi hoppas kunna återkomma med en utförlig historia i ärendet.
- Vad är det för en fridstörare? Tänkte jag raskt. Eller så raskt var det väl kanske inte när jag tänker efter.
Hur som helst, det var Asp som ringde. Han hade precis varit snäll och skjutsat sambon till fotbollsträningen men hade samtidigt också lämnat med sig hemnyckeln och eftersom han ändå var i området var han sugen på att joina för lite gemensamt fotbollstittande. Vad jag inte är avundsjuk på sporten fotboll i dessa tider. Snö- och regnrusk och nollgradigt i luften. Nä, handboll är det bästa och Asp är en mästare på att dribbla bort sina nycklar. Så är det.
Det blev choklad och Zoegas Skånerost till matchen. Strålande kombination samtidigt som Zlatan drog en usel straff. Tränar fotboll varje dag men kan inte skjuta bollen i krysset. Kasst ju.
I pausen letade jag fram gamla Stjärnklart-tidningar, IFK:s gamla föreningstidning, från slutet av 90-talet. Om jag får egoboosta mig själva så gillar jag särskilt ett nummer av tidningen från 1997 när jag omnämns som den som imponerat mest på dåvarande kanslichefen Sigge Maurer tillsammans med Asps anger management-terapeut i herrlaget. Vi var nya i truppen då tillsammans med alla stora starka män som då var långt över 20 år. Frågan är då bara, vad hände i min utveckling? Ja, just det, jag flyttade till Linköping och tog ett fyraårigt uppehåll från handbollen. Det kanske inte var så smart med facit i hand då jag i alla fall borde ha underhållit mitt handbollsspelande. Det var då det.
I samma nummer av tidnigngen fann jag en bild på Andréas lillebrorsa Hampus, han i IFK Tumba ni vet, när han var nio år och sprang omkring och spelade handboll på en gräsmatta nere i hamnen under en IFK-kväll. Han var muskulös redan som nioåring.
Höjdpunkten bland alla skämt och roliga minnen under kvällen med Asp var följande, från säsongen 2009/2010 när jag var med i en match med HK Extra (Heja) och vår tränare Peter Melchersson coachade laget. Tilläggas ska att det var nytt folk i laget var och varannan match så Peter hade inte full koll på alla namn men det löste sig ändå.
Peter: ANDERSSON!!! ANDERSSON!!!
Någon på bänken: Vem skriker du på? Vilken Andersson?
Peter: ANDERSSON!!! Stöt! Stöt! Upp med händerna! Stöt! Säkra!
Någon på bänken: Vem är Andersson, Peter?
Peter: Andersson?! Anders son. Det där är väl Anders son?
Någon på bänken: Hahaha, ja, det är Anders son. Han heter Daniel Hagman och kallas för Hagman.
Peter: Jaha. Okej. Bra. HAGMAN! Bra där, bra jobbat!
***
Har en tokskön intervju klar med en stor profil i vår handbollsregion. Okej, ska jag bjuda på någon ledtråd? Jaja, låt se. Vi skulle kunna säga gammal j-landslagsman i handboll, helt okej schackspelare, rutinerad, har en viktig position på ett multinationellt företag som garanterat samtliga som läser denna blogg någon gång kommit i kontakt med. Inte så lätt va? Nej, jag vet. Kan inte avslöja för mycket. Intervjun kommer vilken dag som helst. Inväntar bara ett par detaljer.
***
Det ryktas om att en av IK Cyrus målvakter, den vänsterhänte Mats Erlandsson, skjuter stenhårt. Riktigt fruktansvärt hårt alltså. Till och med så hårt att han skjutit sönder en ribbstol. Vi hoppas kunna återkomma med en utförlig historia i ärendet.
2 kommentarer:
The one and only McDonalds-Brejding så klart!
En mycket bra gissning!
Skicka en kommentar