Att min lag- och bloggkollega Treijner är en fantom i handbollsmålet är känt sedan tidigare. Nu senast mot Ricoh var han äckligt bra. Inte ens Andréas Asp hade kunnat hata in bollen bakom Pelle den kvällen. Asp har annars den förmågan, som ingen annan har i handbollsvärlden, att han kan hata in en boll i mål. Hur det går till? Jo, han hatar in bollen i mål.
När han är riktigt tjurig på morgonen, vid frukostbordet, sägs det att han även kan hata i sig mjölken och frukostflingorna.
Nog om Andréas och hans jedi mind tricks för nu. Bloggen har all anledning att prata med Andréas om detta framöver.
Pelle då. Han är bra i mål. Men jag då? Jag skulle aldrig i livet ställa mig i ett handbollsmål och mota bollar med fejjan eller pungen, även om jag får ha på mig en suspensoar. Däremot gjorde jag debut och ställde mig i ett annat mål igår. Jag ställde mig i ett innebandymål. Stenhårt. Jäklar vilken succé jag gjorde sen. Vi vann med 9-1 och anledningen till att jag fick kapitulera en gång var för att målet föranleddes av ett bedrövligt försvars- och markeringsspel. I vilken serie undrar ni kanske? Nyköpingskorpens division 1-serie är det. Den bästa innebandykorpserien i hela Sverige. Det skulle alltså kunna vara så att jag just nu är vassare än Pelle, i att vakta ett mål. Vi får nästan testa och köra en utmaning i detta vid något tillfälle, fast utan att jag behöver ställa mig i ett handbollsmål. Ska höra med Andréas, matematikprofessorn, om han kan räkna ut och göra en översättnings-tabell mellan handboll och innebandy så det går att jämföra vem som är bäst i målet.
Undrar vad Björn tror, på SN, om detta? Är jag ändå inte lite vass på planen, innebandy alltså? Bara en liten gnutta? I handbollen vet vi redan. Där är jag svinkall, tydligen, men med en förbannat bra kämpaglöd. Adrenalinet sprutar. Fast på fredag vänder det. Mot Täby alternativt Hammarby. Det vet jag för det har Pelle sagt till mig.
Förresten. Om Täby var Hammarby mot Skånela igår måste man bli jävulskt imponerad över Märsta-laget.
När han är riktigt tjurig på morgonen, vid frukostbordet, sägs det att han även kan hata i sig mjölken och frukostflingorna.
Nog om Andréas och hans jedi mind tricks för nu. Bloggen har all anledning att prata med Andréas om detta framöver.
Pelle då. Han är bra i mål. Men jag då? Jag skulle aldrig i livet ställa mig i ett handbollsmål och mota bollar med fejjan eller pungen, även om jag får ha på mig en suspensoar. Däremot gjorde jag debut och ställde mig i ett annat mål igår. Jag ställde mig i ett innebandymål. Stenhårt. Jäklar vilken succé jag gjorde sen. Vi vann med 9-1 och anledningen till att jag fick kapitulera en gång var för att målet föranleddes av ett bedrövligt försvars- och markeringsspel. I vilken serie undrar ni kanske? Nyköpingskorpens division 1-serie är det. Den bästa innebandykorpserien i hela Sverige. Det skulle alltså kunna vara så att jag just nu är vassare än Pelle, i att vakta ett mål. Vi får nästan testa och köra en utmaning i detta vid något tillfälle, fast utan att jag behöver ställa mig i ett handbollsmål. Ska höra med Andréas, matematikprofessorn, om han kan räkna ut och göra en översättnings-tabell mellan handboll och innebandy så det går att jämföra vem som är bäst i målet.
Undrar vad Björn tror, på SN, om detta? Är jag ändå inte lite vass på planen, innebandy alltså? Bara en liten gnutta? I handbollen vet vi redan. Där är jag svinkall, tydligen, men med en förbannat bra kämpaglöd. Adrenalinet sprutar. Fast på fredag vänder det. Mot Täby alternativt Hammarby. Det vet jag för det har Pelle sagt till mig.
Förresten. Om Täby var Hammarby mot Skånela igår måste man bli jävulskt imponerad över Märsta-laget.
1 kommentar:
hammarby spelade samtidigt som Täby igår om jag har läst rätt, kan nog vara en stor anledning. :)
Skicka en kommentar