Många hjärtliga gratulationer idag

Jag kände mig som en hjälte när jag stegade in i sporthallens foajé innan träningen. Några hade samlats för att börja värma upp där nere. Det var fortfarande gott om tid för att byta om. Alla hade de varit inne och läst den härligt sköna nyheten tidigare under dagen. Min lekamen möttes av stadiga ryggdunk á la handbollskraft och därtill sköna leenden. Det var som i en film, när de amerikanska krigshjältarna kommer tillbaka till hangaren och en stor ceremoni väntar. Folk verkade vara stolta, på riktigt. Hoppas jag inte drömde för mycket nu bara.

Haking: Stort grattis, Rille. Va kul! Bästa handbollsbloggen i Sverige!
Jag: Ja, tack ska du ha, Haking! Helt sjukt det här ju!
Haking: Jag tror det beror på inlägget med konversationen mellan dig och mig. Att det var den som gjorde att ni vann!
Jag: Javisst! Klart det berodde på den. Helt klart.

Haking: Nu börjar träningen.

Jag: Ja, vad har du fått tag på för boll idag då?

Haking: Den här!

Jag: Den är ju skitbra. Får jag låna?

Haking: Nej.

Jag: Ok. Tar en annan då.