Har funderat mycket och länge sedan jag kom hem till Nypan igår. Känslan är fortfarande häftigt att bära med sig. Det var en euforisk stämning i hallen mellan Guif och Alingsås och det var Röda Havet som bar fram hemmalaget - i princip hela matchen. Grejen att 95% av alla i publiken hade en röd matchtröja eller bara en röd tröja var effektfullt. Så ser det tydligen ut för jämnan. Det har blivit en grej. Röda Havet. Ståpäls. Vad skulle man inte ha som spelare? Snacka om inramning.
Att alla samtidigt applåderade, tjoade, buade och skrek gjorde inte evenemanget till en sämre upplevelse. Att vi också hängde på VIP-hyllan innan matchen och i halvtid gjorde bara att man fick en sanslöst häftig stund i Eskilstuna Sporthall.
Vi har bra dra på Handbollsfredag i Nyköping. Bäst i division 1 norra utan problem. Säkert bäst i hela division 1. Inte helt otroligt om vi hade bäst även av lagen i Allsvenskan. Hur som helst kommer jag aldrig få uppleva något tyngre än Handbollsfredag som spelare, det är få förunnat nämligen, men jag är tacksam ändå samtidigt som jag inte kan släppa det där som hände igår. Tänk att få känna känslan som ifann sig hos Zacke, Tholin, Jansson, Aren och Robin och de andra när de stundtals mosade Alingsås genom brutala satsningar och fick ett helt hav att utbryta i en stormig och röd våg. Vilken kick!
Röda Havet på ena långsidan. Det ser likadant ut på andra.
Visst, jag är fullt medveten om att Guif spelar i landets högsta serie, är i den absoluta toppen, har tv på plats osv. De förtjänar den där inramningen. Men det är så jag önskar att jag vore 15 år yngre och hade hela min handbollskarriär framför mig så jag fick fortsätta drömma om att kanske, någon gång, få spela en semifinal inför en fullsatt och stor sporthall fast då med det Blåvita havet, om hjärtat fick tala. Fast det Röda skulle funka också.
Höll på att glömma. Frågade en kille som jag tror höll i trådarna i supporterklubben. Han undrade vad jag stod och funderade på när jag stirrade på banderollen, se nedan.
- Vad är grejen med potatismos? Frågade jag.
- Alingsås är ju potatisstaden. Har Potatiscupen också. Så det fick bli Potatismos. Vi hade den med på senaste bortamatchen.
Mmm. Handbollen är helt klart en familjevänlig sport med humor på läktaren istället för som i fotbollen där det är lite mer brutalt, milt sagt.
Att alla samtidigt applåderade, tjoade, buade och skrek gjorde inte evenemanget till en sämre upplevelse. Att vi också hängde på VIP-hyllan innan matchen och i halvtid gjorde bara att man fick en sanslöst häftig stund i Eskilstuna Sporthall.
Vi har bra dra på Handbollsfredag i Nyköping. Bäst i division 1 norra utan problem. Säkert bäst i hela division 1. Inte helt otroligt om vi hade bäst även av lagen i Allsvenskan. Hur som helst kommer jag aldrig få uppleva något tyngre än Handbollsfredag som spelare, det är få förunnat nämligen, men jag är tacksam ändå samtidigt som jag inte kan släppa det där som hände igår. Tänk att få känna känslan som ifann sig hos Zacke, Tholin, Jansson, Aren och Robin och de andra när de stundtals mosade Alingsås genom brutala satsningar och fick ett helt hav att utbryta i en stormig och röd våg. Vilken kick!
Röda Havet på ena långsidan. Det ser likadant ut på andra.
Visst, jag är fullt medveten om att Guif spelar i landets högsta serie, är i den absoluta toppen, har tv på plats osv. De förtjänar den där inramningen. Men det är så jag önskar att jag vore 15 år yngre och hade hela min handbollskarriär framför mig så jag fick fortsätta drömma om att kanske, någon gång, få spela en semifinal inför en fullsatt och stor sporthall fast då med det Blåvita havet, om hjärtat fick tala. Fast det Röda skulle funka också.
Höll på att glömma. Frågade en kille som jag tror höll i trådarna i supporterklubben. Han undrade vad jag stod och funderade på när jag stirrade på banderollen, se nedan.
- Vad är grejen med potatismos? Frågade jag.
- Alingsås är ju potatisstaden. Har Potatiscupen också. Så det fick bli Potatismos. Vi hade den med på senaste bortamatchen.
Mmm. Handbollen är helt klart en familjevänlig sport med humor på läktaren istället för som i fotbollen där det är lite mer brutalt, milt sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar