Nu har jag gått och känt efter här idag. Känna efter verkar vara min grej nu för tiden. Det är ju egentligen inget man ska göra. Bättre att köra. Bita ihop och vara macho. Ja, ni kan ju det där ni också. Be a man helt enkelt.
För er vetskap så verkar det inte ha blivit någon reaktion i knät efter två handbollspass på två dagar. Eller, nja. Lite stelt och konstigt i vissa lägen. Stegade, hoppade och sprang nästan på max. Gick okej.
Här på förmiddagen drog jag till sjukgymnasten vilket föregicks av en fem minuter lååång cykeltur i ett friskt och skönt Nyköping. Endast -17 C. MP3-spelaren slutade fungera p.g.a. kylan. En isbjörn skakade bara på huvudet åt mig på Hamnvägen och undrade förmodligen vad jag gjorde ute, på en cykel dessutom. Köldstel som få klev jag in på avdelningen. Mitt numera enorma skägg kunde liknas vid Wassbergs, när det begav sig, och hur han såg ut 1 km från målet på 50 km klassisk stil. Då fick ni genast en bild i huvudet va? Ni som är födda på 90-talet kanske får svårt att referera till Wassberg så jag bjuder på denna:
Wassberg. En legend.
Väl inne hos sjukgymnasten blev jag undersökt och nog kändes det när han tryckte knät bakåt i något som kändes som ett maxläge. Obehaglig känsla. Som att medvetet forcera en översträckning av knät. Vidrigt.
- Att du har en irritation i knät är ju helt klart.
Ja, så lät det.
- Men jag tycker bara att det är att köra. Nu kör vi lite nya övningar här idag och sen går du för fullt på torsdag- och fredagsträningen.
Skönt. Jag körde stenhårt. Tog cyklingen på fullaste allvar så svetten lackade. Resten körde jag järnet på. Fick stå och sula (förmodligen ett sörmländskt uttryck för kasta) en tennisboll i väggen samtidigt som jag balanserade på ett ben på den svåra balansplattan. Det var ju inte helt lätt. Fick inte riktigt kläm på det där.
Efter halva passet dök min gamla gympalärare från gymnasiet in. Lasse Elmsäter. Damtränaren Jögges papps. Vi försökte lösa stora frågor som bolagisering av klubbar. Snackade om den svenska talangutvecklingen. Uniteds biljettpriser. Köpenhamns fall mot Chelsea. Skönt att ljuga om lite idrott när man rehabar. Just det, han gav mig ett MVG också...för 12 år sedan. Nu är väl Lasse mest en glad pensionär som blivit galen i golf. Han är skön, Lasse! Väldigt olik Jögge också, för övrigt.
***
Tisdagsträningen. Gee undrade om inte jag skulle tycka det vore kul att få vara med på bild på den här bloggen någon gång. Förutom att jag alltid syns, via bannern längst upp, kunde det vara kul att synas från någon träning/match.
- Visst Gee, ta gärna med kameran till tisdagsträningen, sade jag efter måndagens pass.
Gee drog med sig prylarna och fick på ett gäng välkomponerade bilder. Som vanligt kan ni klicka på bilderna för att se de i ett större format.
Kontring mot bloggkollegan. Stenhårt skott som går över Pelles högra axel. Mål.
Spel 3 mot 3. Har precis snurrat bort Pekings Tobbe Johansson. Avslutade med att smaska in den i Pelles vänstra hörn. Klicka och kolla på denna i ett större format så får ni se att Tobbe inte kunde göra annat än att le åt min reptilsnabba fint.
Vill gärna skriva att jag blockat ännu ett skott. Tobbe är väl bortåt 1,90 och jag 1,75. Ändå ser det ut att vara nära! Eller? Nähä. Tyvärr får Tobbe, med sitt megahäng, förbi skottet här. Skönt att junisen Viktor lämnade allt ansvar åt mig, som normalt är kantspelare, för att gå upp och blocka. Respect Viktor! Respect! I blå utstyrsel hittar vi Jögge "Falo" Elmsäter. Germe står längst bak i vit tröja.
För er vetskap så verkar det inte ha blivit någon reaktion i knät efter två handbollspass på två dagar. Eller, nja. Lite stelt och konstigt i vissa lägen. Stegade, hoppade och sprang nästan på max. Gick okej.
Här på förmiddagen drog jag till sjukgymnasten vilket föregicks av en fem minuter lååång cykeltur i ett friskt och skönt Nyköping. Endast -17 C. MP3-spelaren slutade fungera p.g.a. kylan. En isbjörn skakade bara på huvudet åt mig på Hamnvägen och undrade förmodligen vad jag gjorde ute, på en cykel dessutom. Köldstel som få klev jag in på avdelningen. Mitt numera enorma skägg kunde liknas vid Wassbergs, när det begav sig, och hur han såg ut 1 km från målet på 50 km klassisk stil. Då fick ni genast en bild i huvudet va? Ni som är födda på 90-talet kanske får svårt att referera till Wassberg så jag bjuder på denna:
Wassberg. En legend.
Väl inne hos sjukgymnasten blev jag undersökt och nog kändes det när han tryckte knät bakåt i något som kändes som ett maxläge. Obehaglig känsla. Som att medvetet forcera en översträckning av knät. Vidrigt.
- Att du har en irritation i knät är ju helt klart.
Ja, så lät det.
- Men jag tycker bara att det är att köra. Nu kör vi lite nya övningar här idag och sen går du för fullt på torsdag- och fredagsträningen.
Skönt. Jag körde stenhårt. Tog cyklingen på fullaste allvar så svetten lackade. Resten körde jag järnet på. Fick stå och sula (förmodligen ett sörmländskt uttryck för kasta) en tennisboll i väggen samtidigt som jag balanserade på ett ben på den svåra balansplattan. Det var ju inte helt lätt. Fick inte riktigt kläm på det där.
Efter halva passet dök min gamla gympalärare från gymnasiet in. Lasse Elmsäter. Damtränaren Jögges papps. Vi försökte lösa stora frågor som bolagisering av klubbar. Snackade om den svenska talangutvecklingen. Uniteds biljettpriser. Köpenhamns fall mot Chelsea. Skönt att ljuga om lite idrott när man rehabar. Just det, han gav mig ett MVG också...för 12 år sedan. Nu är väl Lasse mest en glad pensionär som blivit galen i golf. Han är skön, Lasse! Väldigt olik Jögge också, för övrigt.
***
Tisdagsträningen. Gee undrade om inte jag skulle tycka det vore kul att få vara med på bild på den här bloggen någon gång. Förutom att jag alltid syns, via bannern längst upp, kunde det vara kul att synas från någon träning/match.
- Visst Gee, ta gärna med kameran till tisdagsträningen, sade jag efter måndagens pass.
Gee drog med sig prylarna och fick på ett gäng välkomponerade bilder. Som vanligt kan ni klicka på bilderna för att se de i ett större format.
Kontring mot bloggkollegan. Stenhårt skott som går över Pelles högra axel. Mål.
Spel 3 mot 3. Har precis snurrat bort Pekings Tobbe Johansson. Avslutade med att smaska in den i Pelles vänstra hörn. Klicka och kolla på denna i ett större format så får ni se att Tobbe inte kunde göra annat än att le åt min reptilsnabba fint.
Vill gärna skriva att jag blockat ännu ett skott. Tobbe är väl bortåt 1,90 och jag 1,75. Ändå ser det ut att vara nära! Eller? Nähä. Tyvärr får Tobbe, med sitt megahäng, förbi skottet här. Skönt att junisen Viktor lämnade allt ansvar åt mig, som normalt är kantspelare, för att gå upp och blocka. Respect Viktor! Respect! I blå utstyrsel hittar vi Jögge "Falo" Elmsäter. Germe står längst bak i vit tröja.
Så, det kan ha varit en gnutta överdrift på bildtexterna här ovan. Kände att det var bra för mitt självförtroende.
På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar