Jag var på plats igår och lyfte lite vikter medans de andra lyllosarna fick springa omkring och kasta bollar. Såg riktigt kul ut. Jag gästspelade dock i målet när det, till min stora förvåning, vankades fotbollsuppvärmning. Matchen avgjordes efter ett mycket lurigt självmål av Axel.
- Rensaaaaa!!! Bort med boooollen då!!!
Så lät det från min käft, där jag stod, med värsta gröten av folk framför målet. Det var jämnt. 1-1. Axel drog till efter mitt tydliga kommando. Någon så vansinnigt och fruktansvärt felriktad yttersida ställde mig totalt och självmålet var ett faktum. Alla blev överraskade, förutom juniorerna som jublade hej vilt. Att man bara kan jubla så mycket. Vi borde ha tuktat allesammans bara för det. Nej, man får inte jubla sådär mycket bara för att man vinner en fotbollsuppvärmning. Inte ens en fotbollsseger skulle jag alltså få uppleva när jag väl fick känna på en boll. Nej, hörru ni. Det här var surt värre.
När handbollsträningen var över hade också jag pumpat färdigt i det mycket slitna gymmet. Istället för att dra direkt hem hängde jag med strömmen av trötta handbollsspelare in i det avlånga och kalla omklädningsrummet. Detta gjorde jag mest för att få känna på den där unika känslan av gemenskap. Tugget. Svetten. Ja, tjejer, det är många som är nakna därinne också. Självklart var både jag och Pelle mycket lyhörda efter något nytt scoop till bloggen.
Någon piskade mycket snärtigt till en annan med handduken. Manligt och inte på något sätt barnsligt. Någon skalade en banan. En annan hetsdrack en Red Bull. En tredje SMS:ade tjejen. En fjärde visade sin senaste tatuering inför den femtes stora förtjusning och avundsjuka. Den sjätte speglade sig inne på toaletten och beundrade rutmagen och bröstmusklerna samtidigt som händerna tvättades rena med klisterväcket. Vi ska inte ens tala om den sjunde som tömde ur sig all jävlighet som hänt under dagen.
Detta mina damer och herrar, är något man måste få uppleva på plats. Det är svårt att med exakthet, i text, få fram den rätta känslan. Jag vet hur den känns och den är något man snabbt saknar.
***
Pekings Tobbe Johansson var med på träningen igår. Tobbe är INTE klar. När blir han klar egentligen?
***
Jag hade glömt bort det. Uppenbarligen inte Axel. Jag märkte att något låg och pyrde inom grabben. Det var något han ville berätta för mig efter träningen. Han ville berätta att han var arg på mig efter förra torsdagsträningen. Han sa det i omklädningsrummet och hela grejen var rätt kul. Det var den bästa kommentaren enligt mig och så råkade den komma från mig. Så här lät det efter förra torsdagsträningen när jag var och fotade och filmade. Precis innan hade Axel bränt friläget som avslutade matchen.
- Axel, det gör inget. Huvudsaken är att det blev en bra bild här. Riktigt bra bild du. Kolla, riktigt bra blev den. Guld. Bra upphopp och häng. Ser bra ut. Bra jobbat!
- Rensaaaaa!!! Bort med boooollen då!!!
Så lät det från min käft, där jag stod, med värsta gröten av folk framför målet. Det var jämnt. 1-1. Axel drog till efter mitt tydliga kommando. Någon så vansinnigt och fruktansvärt felriktad yttersida ställde mig totalt och självmålet var ett faktum. Alla blev överraskade, förutom juniorerna som jublade hej vilt. Att man bara kan jubla så mycket. Vi borde ha tuktat allesammans bara för det. Nej, man får inte jubla sådär mycket bara för att man vinner en fotbollsuppvärmning. Inte ens en fotbollsseger skulle jag alltså få uppleva när jag väl fick känna på en boll. Nej, hörru ni. Det här var surt värre.
När handbollsträningen var över hade också jag pumpat färdigt i det mycket slitna gymmet. Istället för att dra direkt hem hängde jag med strömmen av trötta handbollsspelare in i det avlånga och kalla omklädningsrummet. Detta gjorde jag mest för att få känna på den där unika känslan av gemenskap. Tugget. Svetten. Ja, tjejer, det är många som är nakna därinne också. Självklart var både jag och Pelle mycket lyhörda efter något nytt scoop till bloggen.
Någon piskade mycket snärtigt till en annan med handduken. Manligt och inte på något sätt barnsligt. Någon skalade en banan. En annan hetsdrack en Red Bull. En tredje SMS:ade tjejen. En fjärde visade sin senaste tatuering inför den femtes stora förtjusning och avundsjuka. Den sjätte speglade sig inne på toaletten och beundrade rutmagen och bröstmusklerna samtidigt som händerna tvättades rena med klisterväcket. Vi ska inte ens tala om den sjunde som tömde ur sig all jävlighet som hänt under dagen.
Detta mina damer och herrar, är något man måste få uppleva på plats. Det är svårt att med exakthet, i text, få fram den rätta känslan. Jag vet hur den känns och den är något man snabbt saknar.
***
Pekings Tobbe Johansson var med på träningen igår. Tobbe är INTE klar. När blir han klar egentligen?
***
Jag hade glömt bort det. Uppenbarligen inte Axel. Jag märkte att något låg och pyrde inom grabben. Det var något han ville berätta för mig efter träningen. Han ville berätta att han var arg på mig efter förra torsdagsträningen. Han sa det i omklädningsrummet och hela grejen var rätt kul. Det var den bästa kommentaren enligt mig och så råkade den komma från mig. Så här lät det efter förra torsdagsträningen när jag var och fotade och filmade. Precis innan hade Axel bränt friläget som avslutade matchen.
- Axel, det gör inget. Huvudsaken är att det blev en bra bild här. Riktigt bra bild du. Kolla, riktigt bra blev den. Guld. Bra upphopp och häng. Ser bra ut. Bra jobbat!
Jag kanske blev lite väl överdriven där och inte direkt kände Axels signaler att det inte var läge att vara sådär gåpå:ig. Det kan hända att jag var lite som Ove Sundberg i Solsidan.
Hur som helst en bra inställning på Axel. En vinnarinstinkt som heter duga. Inte ens en bra bild kunde få honom på bättre tankar i det ögonblicket. Så ska det vara!
***
Idag ringde Arn. Äntligen. Trevlig kille det där. Dessvärre kunde jag inte bli klokare av samtalet och ovissheten förlängdes. Det blir nog tametusan inget mer spel för mig som det verkar, vilket inte känns bra. Det känns inte bra alls. Riktigt jäkla skitilla, för att ta till hårda ord. Några av Arns diagnoser till mig.
- Det är väl rätt goda nyheter jag har ändå för jag hittar ingenting. Ingen synlig skada på menisken som befarades.
- Dock tyckte de, möjligtvis, att de kunde se en partiell bristning på det främre korsbandets nedre del. Fast jag kan inte se det själv. Inte alltid lätt att se på bilderna.
- Du får köra på med rehaben. Har det inte gett sig efter det får du ringa mig så ska jag fixa till dig. Det är så med MR. Det är inte alltid man kan se alla skador. Då får jag gå in i knät och kolla helt enkelt.
Så. Jag kanske kan räkna med att ett korsband kommer att skjutas av. När som helst. Kanske när jag kliver upp ur sängen imorgon bitti. Stel och jävlig i kroppen. PAAANGGG! Så går det av på riktigt. Eller så är jag hypokondriker. Det är egentligen ingen skada. Fejk, fejk, fejk. Fast det gör ju ont i vissa lägen. Nåt skit är det. Arn sa att det kan bli menisk- och/eller korsbandssymptom efter en hårdare smäll mot knät. Sådant kan tydligen sitta i under sex veckor. Fast i mitt fall är det uppe i tio veckor.
Nu är det jag om min rehab. På måndag kör vi igen. Ben. Framsida. Baksida. Insida. Yttersida. Cykla, cykla, cykla. Mer ben. Mer cykla. På sjukgymnastiken finns det en korg, i ett av rummen, som är fylld med bollar av olika dess slag. Fotbollar. Mjukhandbollar. Stora som små. Jag brukar slå ett öga mot den där korgen med jämna mellanrum. Jag blir ofta sugen på att ta upp en och sula den stenhårt i väggen. Kanske att jag kommer göra det på måndag. Vi får se.
***
Det kommer bli en höjdare till utflykt imorgon. Storbuss eller stadsbuss till Lindesberg. Nya Lindesberg Arena. Lif Blå mot IFK Nyköping. Jag och några andra supporters kommer åka med. Det blir najs. Ska ladda bägge kamerornas batterier ikväll. Imorgon kör vi!
Avresa 12:30 från Nyköpings Sporthall.
***
- Det blir alltså hemmamatch för Jepsson i sin första bortamatch med sitt nya lag.
Så kan man inte säga, enligt felsägarletaren Asp. Målvaktslegenden Mattis fick snabb respons på sitt uttal på lunchen häromdagen. Hur kan det bli hemmamatch för Jepsson när han spelar för IFK Nyköping nu?
Jag är villig att hålla med Asp här. Samtidigt blir det lite kul att säga hemmamatch. Förstår ni? Är ni med? Jaaaa, ni är med!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar