Det ville sig inte nu heller..

Nej en ny förlust och den värsta sortens: uddamålsförlust! Men egentligen ska vi vara glada att det blott blev en balja för vi var på väg att vika oss duktigt i andra halvlek. Men efter en time out och lite flyt fick vi tag i spelet igen. 26-20 blev till 27-27 men med två sekunder kvar får deras M6:a bomba in segermålet.

Vi inledde annars matchen bra och hade 4-1 och 7-4. Simon hade då gjort några fina och även Jeppsson bombade som om det inte fanns en morgondag. Men vid 7-4 missar Simon ett avslut och det blir sedan 5-7 omgående. Då börjar vi slänga bort bollar och vips leder Tyrold matchen med 9-8. Där någonstans byter jag och Emil då jag dessvärre inte fått många bollar på mig. Vi segar oss fast i matchen men inget lag spelar särskilt bra totalt sett. 15-14 står det i halvlek och känslan är att om vi sätter chanserna så vinner vi matchen. Vi hade då bränt rätt bra lägen och två straffar.

Vi inleder bra i andra och går till 16-16 rätt omgående. Därefter blir det 19-16 och det står det efter 12-13 minuter innan vi gör mål igen. Inget av lagen har någon bländande anfallshandboll att bjuda på och det märktes att det är två lag med dåligt självförtroende. Matchen börjar glida oss ur händerna och jag minns inte riktigt när vi tar time out men det är kanske 7-8 minuter kvar. Då börjar en fantastiskt upphämtning och Tyrold är rejält i brygga. Den annars så säkre (och punktade) Petter Holmberg börjar missa lägen i 6-5 och trots att vi är en mindre så knaprar vi in. Man tror nästan inte att det är sant då vi gör 27-27 med kanske 12 sekunder kvar. Tyrold tar time out och lyckas få ut ett spelval. Med några sekunder kvar får Holmberg gå upp och då rusar vi ut för att täcka. Han släpper kyligt in till M6 som dessvärre inte gör något misstag.

Så varför förlorar vi då? Jo, vi har svårt att kontinuerligt under en match köra på det som fungerar och bakåt har vi för dåligt sidledsarbete när vi spelar 5-5 bakom punkten. Varken jag eller Emil har någon särskilt bra dag och vi får heller inte riktigt den hjälpen vi ska få. Men i normal klass ska jag ta fler bollar oavsett tycker jag. Och vi bränner förbannat mycket bra lägen!!! Tre straffar totalt mot en målvakt på 1.55 som står på linjen är rent ut sagt bedrövligt.

Vi kommer inte upp i de tre H:na som Kenta alltid manar till: Hjärna, hjärta och hjälpa varandra. Vi har hjärtat, vi vill hjälpa men vi spelar helt utan hjärna stora delar av matcherna. Det gör att vi kämpar utan att få något för det vilket leder till frustration som leder till mer frustration. Slutligen orkar inte hjärtat med längre och då slutar vi hjälpa varandra också... Men det är fan inte försent att börja gubbar! Ny chans i veckan att få ihop skiten och visa Irsta att vi borde höra hemma högre upp i tabellen!