Mamma till Asparna ger svar

Anne Asp, du har tränat damerna och du har suttit i handbollsstyrelsen. Nu är du mest åskådare men framför allt flitig med videokameran på herrarnas matcher. Har du någon koll på hur många a-lagsmatcher du filmat?
Nej, ingen aning, men det finns mängder med material hemma. Och massor av skivor har bränts till alla som varit intresserade av materialet. Nåt som Sune fixat med. Köpte videokameran inför en Partille Cup och kan konstatera att det har varit mycket nöje att kolla matcher efteråt. Vad man har missat, missuppfattat eller glömt. Spelarna har också kunnat se vad de gjort bra och vad de gjort mindre bra, kanske till någon nytta.

Ni är en riktig idrottsfamilj där fyra ungar uppfostrats och där det mesta, numera, kretsar kring handbollen. Har du och Sune idrottat själva?
Inte på den nivån som våra barn. Sune och jag har kört volleyboll i Korpen. Han har även spelat fotboll, handboll m.m. i Korpen. Alla vet ju vilket blodigt allvar det är i Korpen. När jag växte upp i Finland var det mycket friidrott för mig förutom bollsporter.

Nu när barnen blivit stora. Hur mycket tvättid av idrottskläder har omvandlats till fritid?
I stort nästan ingen tid alls. Hårt uppfostrade med nästan ingen curling alls så har de fått hjälpa till med tvättandet. Sånt måste man ju kunna när man flyttar hemifrån så inte allt blir rosa eller ljusblått och i storleken XS.

Vad gör du själv helst när du inte tittar på handboll?
Umgås med mina härliga barn och deras respektive, cyklar eller tränar på gymmet när jag inte jobbar eller pluggar som tar mycket av min tid. Att vara ute på havet är nästan aldrig fel om vädret är det rätta.

Det finns säkert många föräldrar därute som undrar varför alla Aspare är så attans duktiga på handboll. Kan du förklara hur ni har gjort i er familj för att uppmuntra barnen till att idrotta och dessutom göra det med stor framgång?
Uppmuntrat, skjutsat och varit engagerade. Alltid talat om att inget är gratis och att det krävs mycket hårt arbete om man vill bli riktigt bra. Talang är bara en liten del till framgång. Jag har aldrig berömt mina barn om de gjort en dålig insats, vilket kan låta hårt, men jag tror att man ska vara ärlig för annars är man som förälder inget bra stöd när det kommer motgångar eller dippar. Däremot får de alltid mycket beröm för sådant som de har gjort bra. För övrigt har jag alltid varit en hönsmamma.

Nu är dina två söner utflyttade, sedan en tid. Hur mycket handboll pratades det kring middagsbordet när alla fyra barnen bodde hemma?
Enligt Hampus alldeles för mycket och så är det fortfarande, men vad tusan fyra barn som spelar handboll plus all annan idrott som förekommit och förekommer vore det väl konstigt annars.

Du lagar fantastiskt god mat. Vad är egna favoriträtt som du brukar laga? Vad är barnens favorit bland dina maträtter?
Hummer och champagne är aldrig fel för min del. Barnen tycker att det en höjdare när jag lagar kyckling och lax i olika varianter, min potatisgratäng och som efterrätt en chokladdrömkaka.

Sonen Andréas temperament på handbollsplanen känner nog de flesta till. Där har ju också Larsa varit inne och bidragit med sin anger management-kurs så det har blivit mycket bättre på senare år. Hans syskon verkar vara betydligt lugnare. Hur ser det ut, tycker du? Vem har häftigast humör av barnen där? Rangordna gärna 1-4.
Det beror på när och var. På handbollsplanen är rangordningen Andréas, Nellie, Joline, Hampus. På hemmaplan Joline, Nellie, Andréas och Hampus på en delad tredje plats. Grabbarna är otroligt lugna hemma och aldrig osams. Kan inte komma ihåg när de var det senast. Tjejerna har lika mycket klös som kärlek mellan varandra.

Vem, skulle du säga, har kortast stubin av dig och Sune?
Sune, han har ju ingen stubin alls. Det kan man höra på läktaren i sporthallen när det är match.

Vem är den mest idrottstokiga i er familj?
Absolut Andréas. Han har själv provat på det mesta i idrottsväg t.o.m dans som liten.

Wow. Det har han inte sagt till mig. Måste kolla det där lite djupare, med dansen. Du har varit en ytterst engagerad IFK-medlem, liksom Sune och via det sett föreningens utveckling ur ett speciellt perspektiv. Vilka, tycker du, är de mest elementära punkterna som föreningen gått framåt på den senaste 10-årsperioden?
Det är att damerna både i fotboll och handboll spelar i div. två och att herrarna spelar i div. ett och t.o.m varit med och kvalat till Allsvenskan. Arrangemangen kring herrmatcherna har satt guldkant på stämningen i sporthallen. Sedan gör Fritte vad jag förstår ett jättearbete tillsammans med Lusis och ett antal andra personer i den berömda bakgrunden.

Vad skulle IFK-handboll kunna utveckla för att resultaten, på planen, skulle bli ännu bättre?
Mer träning, ställa lite mer krav på alla. Jag vet att spelarna inte avlönas, men det krävs mer arbete från spelare, tränare och ledare för att komma till Allsvenskan. Kan konstatera när jag följer vad som ligger bakom IFK Tumbas och Hampus personliga framgångar är att det är mycket hårda och krävande träningar. Det krävs också sammanhållning, glädje och ett omhändertagande av varandra.

Efter dagens match mot Skånela vågar jag påstå att det behövs betydligt högre tempo och att man nyttjar alla positionerna betydligt mer. Även våga prova något annat under match när allt blir förutsägbart och matchen går i tomgång eller med allt för mycket missar. Jag tycker dock att Kent och Peter för det mesta gör ett fantastiskt bra arbete...härliga gubbar...förlåt killar.