Ikväll hade vi celebert besök på träningen. Lukas Karlsson var med och sprang, passade och knorrade. Han behövde heller inte ta i när han sköt. Han placerade bollarna väl.
Även fast jag känt Lukas sedan småskolan är det alltid speciellt att träffa denna jordnära människa. Vilken inspirationskälla. Bara vetskapen om att han har lagkompisar som heter Christiansen och Spellerberg och inte Treijner och Söderberg gör ju hela upplevelsen ännu större. Att han snart också ska spela med och mot världens bästa spelare gör att det bara känns knäppt. Unnar denna kämpe detta över allt annat. Som han kämpat och kämpar. Go Lukas!
Har också för avsikt att genomföra en avslappnad intervju med Lukas här inför VM så håll utkik på bloggen. Det är som vanligt här det händer!
Jag borde för övrigt haft kameran med mig ikväll så att jag kunde ha tagit några spexiga bilder på Lukas.
Träningen? Den fortsatte inte i den andan som var innan juluppehållet om jag säger så men vi skyller på julmaten.
De äldre fullständigt pulvriserade de yngre på fotbollsuppvärmningen. Lukas visade att han kommer att bli en tillgång på landslagets fotbollsuppvärmningar.
Jag, Axel och Asp var kvar och körde brutalbänk efter träningen. Damlaget körde för fullt. När Asp höll i Axel på plinten så stod jag på sidan, precis utanför planen nere i mitt högra hörn, för att stretcha. Jag står och har full fokus på att klockan fortfarande står still i Sporthallen samtidigt som Ida missar ett kantskott från V6 som drar raka vägen mot mina ädlare delar. Som en skänk från ovan böjer jag till mina knän så bollen träffar en decimeter längre upp. Tur att jag inte tagit något uppehåll med magträningen som vissa andra och jag vågar inte ens tänka på hur smärtan hade varit om jag stått upprätt vid träffen.
Fast så är det. Jag får skylla mig själv. Där ska man helt enkelt inte stå.
Juldagen. Det är kvällen där de flesta, som har åldern inne, går ut på lokal för att träffa alla hemvändare. Det var megakö på alla ställen i Nypan. Hade du inte någon förköpsbiljett var det lika bra att lägga ner. Följande har snappats upp av någon som sedan varit gullig att underrätta bloggen. En konversation mellan en kille (som även hade en kompis med sig) och dörrvakten:
Kompisen: Är det någon idé att stå i den här kön?
Dörrvakten: Nja. Kanske om ni ställer er nu och står en timme, minst.
Kompisen: Ojdå. Om du får en femhunka. Kan vi gå in nu då?
Dörrvakten: Nej. Det är strider mot våra policys.
Kompisen: Jaha. Strunt i det då.
*En minut senare efter att kompisen och hans kompis gått iväg 20 meter kommer vakten fram*
Dörrvakten: Jag har pratat med grabbarna nu. Det är lugnt. Ni kommer in.
Kompisen: Ok. Bra.
En femhunka fattigare men företräde i kön. Sen 150 i inträde. 400/skalle för att komma in före kön. Är det värt det? Är det detta som kallas för snabba cash?
Även fast jag känt Lukas sedan småskolan är det alltid speciellt att träffa denna jordnära människa. Vilken inspirationskälla. Bara vetskapen om att han har lagkompisar som heter Christiansen och Spellerberg och inte Treijner och Söderberg gör ju hela upplevelsen ännu större. Att han snart också ska spela med och mot världens bästa spelare gör att det bara känns knäppt. Unnar denna kämpe detta över allt annat. Som han kämpat och kämpar. Go Lukas!
Har också för avsikt att genomföra en avslappnad intervju med Lukas här inför VM så håll utkik på bloggen. Det är som vanligt här det händer!
Jag borde för övrigt haft kameran med mig ikväll så att jag kunde ha tagit några spexiga bilder på Lukas.
Träningen? Den fortsatte inte i den andan som var innan juluppehållet om jag säger så men vi skyller på julmaten.
De äldre fullständigt pulvriserade de yngre på fotbollsuppvärmningen. Lukas visade att han kommer att bli en tillgång på landslagets fotbollsuppvärmningar.
Jag, Axel och Asp var kvar och körde brutalbänk efter träningen. Damlaget körde för fullt. När Asp höll i Axel på plinten så stod jag på sidan, precis utanför planen nere i mitt högra hörn, för att stretcha. Jag står och har full fokus på att klockan fortfarande står still i Sporthallen samtidigt som Ida missar ett kantskott från V6 som drar raka vägen mot mina ädlare delar. Som en skänk från ovan böjer jag till mina knän så bollen träffar en decimeter längre upp. Tur att jag inte tagit något uppehåll med magträningen som vissa andra och jag vågar inte ens tänka på hur smärtan hade varit om jag stått upprätt vid träffen.
Fast så är det. Jag får skylla mig själv. Där ska man helt enkelt inte stå.
Juldagen. Det är kvällen där de flesta, som har åldern inne, går ut på lokal för att träffa alla hemvändare. Det var megakö på alla ställen i Nypan. Hade du inte någon förköpsbiljett var det lika bra att lägga ner. Följande har snappats upp av någon som sedan varit gullig att underrätta bloggen. En konversation mellan en kille (som även hade en kompis med sig) och dörrvakten:
Kompisen: Är det någon idé att stå i den här kön?
Dörrvakten: Nja. Kanske om ni ställer er nu och står en timme, minst.
Kompisen: Ojdå. Om du får en femhunka. Kan vi gå in nu då?
Dörrvakten: Nej. Det är strider mot våra policys.
Kompisen: Jaha. Strunt i det då.
*En minut senare efter att kompisen och hans kompis gått iväg 20 meter kommer vakten fram*
Dörrvakten: Jag har pratat med grabbarna nu. Det är lugnt. Ni kommer in.
Kompisen: Ok. Bra.
En femhunka fattigare men företräde i kön. Sen 150 i inträde. 400/skalle för att komma in före kön. Är det värt det? Är det detta som kallas för snabba cash?
2 kommentarer:
Ojdå blev det så tokigt, ja hann faktiskt aldrig se vart bollen hamnade,:O tur att du hann reagera, sen måste jag ju säga att de va ju inte bara jag som missade målet (A)haha. :)
Haha. Ingen skada skedd. Efter din lilla miss av målet var det rena rama hetsjakten på oss tre som stod på sidan av. Tror det var tre skott på raken som försökte träffa oss. :-)
Skicka en kommentar