Okej. Nu ska jag försöka sätta ord på denna magiska afton i Nypans Sporthall där vi är helt nöjda med en poäng. Men jag tar det från början.
Vi möttes upp på "Klubbis" där det som vanligt fanns god-fika och kaffe. Jacke hade på sig en halsduk så stor, att den hade räckt till att ikläda en sumobrottare runt skrevet. Han var rätt krasslig om jag uttrycker mig enkelt. Han drog en kort inledning (rösten tog slut) om att motståndet hade några SM-guld och meriter från spel i Champions League. Där stannade informationen om vårat motstånd.
Det hela skulle istället fokuseras på att vi skulle springa, springa och springa i 2 x 30 minuter. Finna glädjen i spelet igen. Nu var det dags.
Jacke ritade upp startuppställningen på whiteboardtavlan och avslutade med att:
- PT, Personlig Tränare, står i buren.
Stämningen lättades upp och Per Treijner (PT) kommenterade snabbt med en ironisk röst:
- Den där har jag aldrig hört förut, höhöhö.
Väl i Sporthallen möttes vi upp av flertalet, som vanligt, engagerade IFK:are som ryggdunkade spelare. Ungar sålde lotter och kioskpersonalen packade fram sina varor. Det var laddat för Handbollsfredag. Ett arrangemangen som gillas av många spelare i division 1.
Bredvid tränarduon Sundberg och Dalin fanns som vanligt materialaren "Stugan" och som fjärde och sista ledare tog jag själv plats. En ovan roll men ack som ärofylld.
Den nyopererade Stefan Germerud fanns på plats och han frågade om jag kunde dra några ord inför sponsorerna, på VIP-läktaren, innan matchen skulle börja. Det kändes stort, där bl.a. Ricoh hade lokala representanter på plats. Vad skulle jag säga?
Jag tänkte tillbaka till gången då jag och Treijner var och lyssnade på Andrésson inför SM-semifinalen mot Alingsås HK i Eskilstuna Sporthall, på VIP-hyllan. Jag försökte vara lite rolig och dra en knorr.
- Ricoh HK tränar två gånger i veckan. Vi tränar fyra gånger i veckan. Och vi ska springa 100% precis hela tiden. Vi räknar med att det ska ge ett gott resultat i slutändan. De är ett lag som har SM-guld och spel i Champions League i bagaget. Men vi har valt att fokusera på vårat eget spel.
Lite så gick snacket.
När matchen väl drog igång tog gästerna snabbt kommandot men vi hängde inte läpp. Järeholm var svårfångad och Holmberg växlades upp bra efter ett rejält nedhåll. Men det kändes ändå inte som att vi var utspelade, trots 16-21 i halvtidsresultat.
Men i andra hände något. Först och främst byttes Falk ut mot den annars så suveräne Damberg i Ricoh HK:s kasse. Vi satte nästan allt på Damberg och han fick sedan kapitulera för att Falk, på nytt, skulle få chansen.
Vi gjorde, tror jag, 9-1 på de tolv första minuterna i den andra och var ikapp och förbi. Orken tröt hos gästerna och det såg mest ut som att det var Holmberg mot IFK Nyköping. Holmberg hade för övrigt ett fruktansvärt hårt skott runt höften på Axel Eriksson som gick stolpe in. Tur att inte Treijner fick in handen mellan för då hade nog båtbenet rykt, eller nåt.
Det var jämn kamp in i det sista där vi hade 2-3 mål upp men rutinerade som de är, kom de tillbaka. Tyvärr fick vi en onödig utvisning mot slutet men fick också sista anfallet och tiden rann ut. Vi brände också tre av fyra straffar. Ricoh brände en av en, tror jag. 32-32 slutade matchen. Lite snöpligt kändes det för stunden men...
...Handbollsfredag gav verkligen skäl för sitt namn ikväll. Inte sedan hemmamatchen mot HK Eskil, säsongen 2008/2009 när vi hade 728 personer på läktaren, hade jag upplevt ett bättre tryck på läktaren. Sjuk stämning! Och tack för att ni kom. Hoppas ni kommer tillbaka och att ni fått mersmak på vad handboll kan bjuda på. Kan väl inte bli en bättre publiksport?
Några ord om spelarna. Axel Eriksson var en gigant i försvarsspelet. Och i anfallsspelet på sin vänsterkant. Han var, sett över hela matchen, vår bästa spelare tycker jag. Nu gick dock priset till Martin Pettersson som vårat lags bästa spelare. Inte helt oförtjänt ändå. Martin var tokbra också. Treijner spelade upp sig och visade vilken fin nivå han kan hålla. Vissa räddningar var sanslösa. Ahlin och Gee gjorde ett jättejobb bakåt mot Järeholm och Quinones tunga pådrag. Fogel och Amel får också klart godkänt och tvingades också ta mycket ansvar i svåra lägen.
I bortalaget var ju Quinones viktig men Holmberg tog mycket ansvar och var lite för ensam, där ett tag. Järeholm är jäkligt jobbig att möta och fruktansvärt säker i läget. Annars tror jag det finns mer att hämta i det laget, av övriga spelare.
Vi är nöjda med en poäng. Även om vi så klart hade känslan att vi skulle vinna där ett tag. Men vi har ett ungt lag och i sådana här täta matcher vinner oftast de mer rutinerade. Som tur var blev det inte så denna gång. Viktig erfarenhet för vårat lag det här.
Hoppas att vi är på gång nu. Det verkar onekligen så.
Tack publiken!
***
Martin fick för övrigt en digitalkamera, av märket Ricoh, av Ricoh, som matchens bästa spelare. Inte fy skam.
***
Snackade bland annat med Quinones, utanför deras lyxkonferenslokal på hjul, efter matchen. Han och jag var överens om att det var en bra handbollsmatch. Han påpekade också att jag hade cykeln med mig.
- Haha, har du 10 minuter hem med den där?
- Ja, haha, det stämmer, sa jag. Och tanken slog mig just då att de skulle hem till Stockholm. En något annorlunda situation där uppe med avstånd.
***
Innan jag drog ifrån deras lyxkonferenslokal på hjul såg jag även Falk, han hade ett par spexiga glasögon på sig. Vad skulle han med dem till?
***
Hade jag haft kameran med mig hade jag sprungit in i denna mytomspunna buss och plåtat en massa. Det hade fått bära eller brista helt enkelt. Fan, att jag missade det tillfället.
Vi möttes upp på "Klubbis" där det som vanligt fanns god-fika och kaffe. Jacke hade på sig en halsduk så stor, att den hade räckt till att ikläda en sumobrottare runt skrevet. Han var rätt krasslig om jag uttrycker mig enkelt. Han drog en kort inledning (rösten tog slut) om att motståndet hade några SM-guld och meriter från spel i Champions League. Där stannade informationen om vårat motstånd.
Det hela skulle istället fokuseras på att vi skulle springa, springa och springa i 2 x 30 minuter. Finna glädjen i spelet igen. Nu var det dags.
Jacke ritade upp startuppställningen på whiteboardtavlan och avslutade med att:
- PT, Personlig Tränare, står i buren.
Stämningen lättades upp och Per Treijner (PT) kommenterade snabbt med en ironisk röst:
- Den där har jag aldrig hört förut, höhöhö.
Väl i Sporthallen möttes vi upp av flertalet, som vanligt, engagerade IFK:are som ryggdunkade spelare. Ungar sålde lotter och kioskpersonalen packade fram sina varor. Det var laddat för Handbollsfredag. Ett arrangemangen som gillas av många spelare i division 1.
Bredvid tränarduon Sundberg och Dalin fanns som vanligt materialaren "Stugan" och som fjärde och sista ledare tog jag själv plats. En ovan roll men ack som ärofylld.
Den nyopererade Stefan Germerud fanns på plats och han frågade om jag kunde dra några ord inför sponsorerna, på VIP-läktaren, innan matchen skulle börja. Det kändes stort, där bl.a. Ricoh hade lokala representanter på plats. Vad skulle jag säga?
Jag tänkte tillbaka till gången då jag och Treijner var och lyssnade på Andrésson inför SM-semifinalen mot Alingsås HK i Eskilstuna Sporthall, på VIP-hyllan. Jag försökte vara lite rolig och dra en knorr.
- Ricoh HK tränar två gånger i veckan. Vi tränar fyra gånger i veckan. Och vi ska springa 100% precis hela tiden. Vi räknar med att det ska ge ett gott resultat i slutändan. De är ett lag som har SM-guld och spel i Champions League i bagaget. Men vi har valt att fokusera på vårat eget spel.
Lite så gick snacket.
När matchen väl drog igång tog gästerna snabbt kommandot men vi hängde inte läpp. Järeholm var svårfångad och Holmberg växlades upp bra efter ett rejält nedhåll. Men det kändes ändå inte som att vi var utspelade, trots 16-21 i halvtidsresultat.
Men i andra hände något. Först och främst byttes Falk ut mot den annars så suveräne Damberg i Ricoh HK:s kasse. Vi satte nästan allt på Damberg och han fick sedan kapitulera för att Falk, på nytt, skulle få chansen.
Vi gjorde, tror jag, 9-1 på de tolv första minuterna i den andra och var ikapp och förbi. Orken tröt hos gästerna och det såg mest ut som att det var Holmberg mot IFK Nyköping. Holmberg hade för övrigt ett fruktansvärt hårt skott runt höften på Axel Eriksson som gick stolpe in. Tur att inte Treijner fick in handen mellan för då hade nog båtbenet rykt, eller nåt.
Det var jämn kamp in i det sista där vi hade 2-3 mål upp men rutinerade som de är, kom de tillbaka. Tyvärr fick vi en onödig utvisning mot slutet men fick också sista anfallet och tiden rann ut. Vi brände också tre av fyra straffar. Ricoh brände en av en, tror jag. 32-32 slutade matchen. Lite snöpligt kändes det för stunden men...
...Handbollsfredag gav verkligen skäl för sitt namn ikväll. Inte sedan hemmamatchen mot HK Eskil, säsongen 2008/2009 när vi hade 728 personer på läktaren, hade jag upplevt ett bättre tryck på läktaren. Sjuk stämning! Och tack för att ni kom. Hoppas ni kommer tillbaka och att ni fått mersmak på vad handboll kan bjuda på. Kan väl inte bli en bättre publiksport?
Några ord om spelarna. Axel Eriksson var en gigant i försvarsspelet. Och i anfallsspelet på sin vänsterkant. Han var, sett över hela matchen, vår bästa spelare tycker jag. Nu gick dock priset till Martin Pettersson som vårat lags bästa spelare. Inte helt oförtjänt ändå. Martin var tokbra också. Treijner spelade upp sig och visade vilken fin nivå han kan hålla. Vissa räddningar var sanslösa. Ahlin och Gee gjorde ett jättejobb bakåt mot Järeholm och Quinones tunga pådrag. Fogel och Amel får också klart godkänt och tvingades också ta mycket ansvar i svåra lägen.
I bortalaget var ju Quinones viktig men Holmberg tog mycket ansvar och var lite för ensam, där ett tag. Järeholm är jäkligt jobbig att möta och fruktansvärt säker i läget. Annars tror jag det finns mer att hämta i det laget, av övriga spelare.
Vi är nöjda med en poäng. Även om vi så klart hade känslan att vi skulle vinna där ett tag. Men vi har ett ungt lag och i sådana här täta matcher vinner oftast de mer rutinerade. Som tur var blev det inte så denna gång. Viktig erfarenhet för vårat lag det här.
Hoppas att vi är på gång nu. Det verkar onekligen så.
Tack publiken!
***
Martin fick för övrigt en digitalkamera, av märket Ricoh, av Ricoh, som matchens bästa spelare. Inte fy skam.
***
Snackade bland annat med Quinones, utanför deras lyxkonferenslokal på hjul, efter matchen. Han och jag var överens om att det var en bra handbollsmatch. Han påpekade också att jag hade cykeln med mig.
- Haha, har du 10 minuter hem med den där?
- Ja, haha, det stämmer, sa jag. Och tanken slog mig just då att de skulle hem till Stockholm. En något annorlunda situation där uppe med avstånd.
***
Innan jag drog ifrån deras lyxkonferenslokal på hjul såg jag även Falk, han hade ett par spexiga glasögon på sig. Vad skulle han med dem till?
***
Hade jag haft kameran med mig hade jag sprungit in i denna mytomspunna buss och plåtat en massa. Det hade fått bära eller brista helt enkelt. Fan, att jag missade det tillfället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar