VAB:ar och är bäst i stan på Nintendo

Lillgrabben är krasslig så jag är hemma och pysslar om. Är krasslig själv men det är ingen som tar hand om mig. Synd om mig. Vad gör man när man är sjuk och inte får gå ut? Först och främst passar man på att tillfredställa er läsare och sen spelar man tv-spel, efter att man hetsätit lunchen. Han sover 2½h mitt på dagen när han är sjuk så då hinner man en del. Tänkte här bjuda på en sagolik historia, som är alldeles sann.

På sidan av mitt tidiga inträde på handbolls- och fotbollsplanen, 1987, började jag också fastna för det här med att spela tv-spel. Blott fem år senare, 1992, skulle jag få chansen att mäta mina krafter med Nyköpings absolut bästa spelare, på tv-spel. Nintendo on Tour rullade genom Sverige och stannade till i 50 städer, där en vinnare skulle utses i varje stad. Vilken prestigefylld tävling!

Det var intensitet och spänning utan dess like, där uppe på Träffens stora scen i Nyköping. Nerver fick 10-16-åringar att göra bort sig fullständigt, i spel de annars behärskade så väl. Det fanns dock en liten blond kille, en tvärhand hög, som skulle visa sig ha det där lilla extra. Han var fokuserad, flink i fingrarna som ingen annan och han slog alla, i Super Mario Bros 3. Det var snabbast tid på bana ett i kombination med flest poäng som låg till grund för om man skulle gå vidare eller ej. Jag var den där lilla blonda killen och det var jag som hade bäst resultat på bägge punkterna.

Åtta personer nådde semifinalerna. Varje semifinal hade fyra spelare som skulle göra upp i spelet Ironman Stewart’s Super Off-Road. Ett nästintill fullt Träffen, alltså flera hundra, skulle få bevittna en semifinal och final med Nyköpings bästa tv-spelsspelare. Då, var jag nervös. Handsvetten forsade, vilket den fortfarande gör, på handbollsplanen. Mitt klisterkonto är inte att leka med. Det skulle visa sig att jag inte behövde vara nervös. Jag fullständigt pulvriserade och mosade mitt motstånd. Både genom semifinalen och finalen. Där stod jag sedan, mitt i strålkastarljuset. Jag fick blomster, diplom som intygade min seger och vinst av ett Super Nintendo och en plats i finalen samt en t-shirt med texten ”Bäst i stan på Nintendo”. Stort för mig och vilket minne att bära med sig. Ingen kan någonsin ta detta ifrån mig. Jag är fortfarande bäst i stan på Nintendo. Det har inte varit någon mer sådan tävling i Nyköping sedan dess, hahaha.

Flott skulle det vara när finalen avgjordes i ett tv-spelsriggat Blå Hallen i Stockholm. Där de kör Nobelmiddagen, ni vet. Ja, det är klart ni vet. Dumt att ens nämna det, eller? Hur som helst så hade jag inte samma lugn i den här finalen. Blev skitnervös. Det var bortamatch. Ny hall och miljö. Var lite osäker kring spelreglerna. Domaren blängde på mig. Dessutom var ett av de tre spelen, i tävlingen, nu ett spel som jag inte tidigare hade spelat. Pilot Wings. Jag brukar drömma mardrömmar om det där j-kla spelet. Man ska hoppa fallskärm och landa i mitten på en måltavla. Har inte lyckats landa i mitten på 18 år, varken på spelet eller i drömmen. Därför gick det inte så bra, i finalen. Tror jag kom på plats 40 av 50. Tv-spelsgalningen, till vinnare, vann en resa till Euro Disney, Paris, för hela familjen. Lucky him!

Skön koppling till handbollen va? Om inte annat kanske jag skulle ha satsat på att bli tv-spelsproffs istället.

Annars kan vi konstatera att det spelas en del tv-spel i A-truppen:

- Dalin drar gärna ut på en adrenalinfylld fisketur i Rapala Pro Fishing, till Xbox.

- Bloggkollega Treijner framstår alltmer som en gudabenådad Modern Warfare 2-spelare. Bra K/D-ratio på den snubben. Synd att han kör PS3 och jag Xbox 360.

- FIFA 11-gänget med bröderna Pettersson i spetsen, där även Simon, Göransson och Festing gärna joinar för lite multiplayer. Undrar när de ska komma till insikt att PES är bättre och ställer högre krav på personen bakom spakarna. Ni måste börja med en större utmaning grabbar så ni kan testa att slå han som är bäst (i stan på Nintendo).

- Asp (båda bröderna faktiskt) verkar ha svikit PES och istället börjat pilla på EA Sports senaste utgåva. Hm, nu är jag ensam, mycket ensam.

- Brofjord är det lite krut i. Han har fattat poängen med att ha en 360 och spelet Modern Warfare 2. Bra val. Vi måste panga ihop någon kväll, hörru du!

- Bra val har även Axel gjort i och med sitt inköp av den nya 360:n. Synd bara att han hunnit köpa FIFA 11 och inte PES 2011. Men valet av konsol ger klara pluspoäng hos mig. Vi brukar tvätta träningskläder ihop också, jag och Axel. Han är bra på det. Bra är han också på att hoppa igenom väggen i Linköpings Sporthall. Hahaha, lika roligt även idag när jag såg klippet, hahaha. För er som missat, kolla tidigare inlägg på bloggen.

- Det jag vet om Germes spelvanor är att jag sett ett klipp på FB där han kör Wii och rockar rockring. Såg faktiskt riktigt roligt ut men jobbigt samtidigt. Stenhårt!

- Jag själv fightas mot engelska 13-åringar, när jag har tid, i Modern Warfare 2. Annars föredrar jag att spela några rafflande 2-mot-2-matcher i PES. Om ni undrar så fick jag, konstigt nog, aldrig något fett spelkontrakt av Nintendo.

Så, nu har ni lite bättre koll på vad vi gör om de sena kvällarna, eller när jag VAB:ar och sonen sover ruset av sig eller när tänder är borstade och ungar är nattade.

Här har ni beviset, förresten, direkt ur Nintendo-magasinet på de första 25 deltävlingsvinnarna av 50 totalt: