Vi skulle kunna kalla mig för Dr. House sidekick, han är hjälten (Batman) och jag är bihanget (Robin). Jag har inte samma fina, samt för en blogg, passande utbildning. Han är lärare för sjutton och kan leka och trixa med orden som ingen annan kan. Själv har jag mest fattat tycke för att skriva, på senare år, via min magisterutbildning i systemvetenskap. Var även inne på SN-sporten och gästspelade med några sportartiklar. Jag är annars bara en simpel systemvetare som älskar att spela handboll, fotboll på uppvärmningarna, gitarr, PES, MW2 (precis som House), fiska, fotografera, ta 2 poäng, äta sushi, läsa Sonnys blogg och sist men inte minst – leka med sonen. Rickard Söderberg var namnet och jag drar stora fördelar i handbollen genom att vara hjärnskadad, dvs. vänsterhänt, vilket lett till en position på H6. Historiskt sett har jag i princip varit ensam på H6, främst pga. bristen av vänsterhänta i laget, men på senare år har konkurrensen blivit stenhård, och den kommer från omskolade V6:or (!).
Vad kan ni förvänta er av mig här på Dr. House blogg? Till att börja med är jag lite äldre än House och har spelat i klubben i många år. Detta borde leda till att jag kan komma att publicera alster och knäck som är lite mer av historisk karaktär. Mitt deltagande i IFK tog fart redan 1987. Då var inte majoriteten av dagens A-trupp ens födda. Troligen låg de inte ens i pappas pung. Låter och känns helt sjukt när jag tänker på det.
Som nykomling och överlägset kortast i laget blev jag placerad på H6. Blir inte alla nybörjare det, som är jäkligt korta i rocken? Sedan tyckte givetvis tränaren att det var kanon att jag var vänsterhänt, det fanns bara två i laget i och med mitt intåg. Den andre var två huvuden längre än mig och spelade H9, så valet av skytt var väl inte så svårt. Jag undrar om jag inte blivit särbehandlad pga. min vänsterhänta läggning. Att tränaren velat behålla mig till varje pris för att kanske, 12 år senare, få ut något bra av mig och faktiskt kunna utnyttja att jag är just vänsterhänt? Jag fick mycket speltid, non-stop i varje match i princip, upp tills jag skrevs in i a-truppen (1997). Undrar om det berodde på den här sk. hjärnskadan, att tränaren tyckte synd om mig helt enkelt? Det får vi nog aldrig något svar på...
Jag tillhörde, från 1987-1996, IFK:s framgångsrika P-80. Vi nådde några fina framgångar, sett till föreningens resultat genom åren, genom steg 4 i ICA-cupen, steg 5 i pojk-SM, vinnare av B-slutspelet i Partille-Cup och någon halvdan insats i Eken-Cup. Vi var ett härligt gäng som har många historier att bjuda på. Jag kommer, garanterat, att skriva om den tiden (historier, intervjuer med spelarna mm) men även annat också så klart.
För övrigt känns det förbaskat kul att vara en del av den här framgångsrika bloggen. Jag och Dr. House har stora planer för denna sida ska ni veta. Tack för förtroendet, Treijan!
/#10 Rickard ”Söder” Söderberg
PS. Här nedan ser ni min doppelganger. Det är den där minen som gör likheten, inte sant?
Vad kan ni förvänta er av mig här på Dr. House blogg? Till att börja med är jag lite äldre än House och har spelat i klubben i många år. Detta borde leda till att jag kan komma att publicera alster och knäck som är lite mer av historisk karaktär. Mitt deltagande i IFK tog fart redan 1987. Då var inte majoriteten av dagens A-trupp ens födda. Troligen låg de inte ens i pappas pung. Låter och känns helt sjukt när jag tänker på det.
Som nykomling och överlägset kortast i laget blev jag placerad på H6. Blir inte alla nybörjare det, som är jäkligt korta i rocken? Sedan tyckte givetvis tränaren att det var kanon att jag var vänsterhänt, det fanns bara två i laget i och med mitt intåg. Den andre var två huvuden längre än mig och spelade H9, så valet av skytt var väl inte så svårt. Jag undrar om jag inte blivit särbehandlad pga. min vänsterhänta läggning. Att tränaren velat behålla mig till varje pris för att kanske, 12 år senare, få ut något bra av mig och faktiskt kunna utnyttja att jag är just vänsterhänt? Jag fick mycket speltid, non-stop i varje match i princip, upp tills jag skrevs in i a-truppen (1997). Undrar om det berodde på den här sk. hjärnskadan, att tränaren tyckte synd om mig helt enkelt? Det får vi nog aldrig något svar på...
Jag tillhörde, från 1987-1996, IFK:s framgångsrika P-80. Vi nådde några fina framgångar, sett till föreningens resultat genom åren, genom steg 4 i ICA-cupen, steg 5 i pojk-SM, vinnare av B-slutspelet i Partille-Cup och någon halvdan insats i Eken-Cup. Vi var ett härligt gäng som har många historier att bjuda på. Jag kommer, garanterat, att skriva om den tiden (historier, intervjuer med spelarna mm) men även annat också så klart.
För övrigt känns det förbaskat kul att vara en del av den här framgångsrika bloggen. Jag och Dr. House har stora planer för denna sida ska ni veta. Tack för förtroendet, Treijan!
/#10 Rickard ”Söder” Söderberg
PS. Här nedan ser ni min doppelganger. Det är den där minen som gör likheten, inte sant?
2 kommentarer:
Jag ser redan fram emot samarbetet mellan dig och House. Vill ha en massa smaskiga detaljer. :D Puss i ljumsken Tobbe (Stenmark, Moström, MAD, Sören, Tobey mm.)
magisk inledning Söder!! jag anar en nytändning på bloggen!
Skicka en kommentar