När jag flyttade tillbaka till Nyköping, efter studier i Linköping 2001-2005, passade jag på att göra comeback i IFK. Säsongen var således 05/06 och sedan dess har det här med bussar varit ett högst angeläget ämne i herrlaget. Varför, kanske ni undrar som inte är insatta? Jo, det tänkte jag försöka mig på att berätta med några olika, men högst säregna, verkliga historier.
Det var seriepremiär, hösten 2005, borta mot Hultsfred (ca 22 mil). Vi står där utanför Nyköpings Sporthall och väntar ivrigt på att få komma iväg. Vi skymtar en buss nerifrån korsningen Fågelbovägen och Ringvägen som är på väg mot oss. Skönt, nu är bussen snart här. Men, vad är nu detta, tänkte nog alla juniorhjärnor, tränarhjärnor och min egen hjärna. Det är ju för tusan en stadsbuss, som stannade framför näsorna på oss. Ni vet, en sådan här buss som rullar inne i städerna, på morgnarna är de fyllda med skolungar och likadant ser det ut på eftermiddagarna. I Nyköping är de gröna till färgen, så var även denna. Sätena var i skinn och de var mjuka som få…Nej, nu tänkte jag på konferensbussen jag åkte med på jobbet här i våras. Den här hade säten som varken gick att rubba framåt eller bakåt. Ett kort och hårt strävt tyg som gjorde att man fick ett bra grepp på den hårda sitsen. Toalett? Hahaha, ja, det var ett helkaklat badrum. TV och DVD? Jo, en varsin, eller nej, nu skojade jag lite. Man fick medtaga en egen portabel med nätadapter. Eller nej, det hade man ingen nytta av eftersom det inte fanns några eluttag för strömmen. En sak fanns ju faktiskt och det var ett klistermärke längst fram och längst upp mot bussens tak. Det sa att inga hundar, katter eller glassar fick medtagas ombord. Det var ju bra för jag är allergisk mot framför allt katter. Dessutom var bussen utrustad med fyra hammare som man kunde slå sönder rutorna med. Inget vi praktiserade dock.
För att lämna busshistorien lite kort så blev vi försenade från Nyköping. Kanske därför det blev en stadsbuss och ingen charterbuss. Detta innebar att vi inte hade tid för något stopp på vägen. Vi hann alltså inte få i oss någon mat men väl framme i hallen hann var och en äta en varsin luftfralla. Mätt blev man. Ojojoj, vilken jobbig matkoma det blev. Matchen då? Hultsfred var tippade att vinna division 2 den säsongen, med Big Brother-Danne i spetsen, men vi började med en skräll – vinst alltså. Vi brukar, pga. denna historia, därför säga att vi är obesegrade i stadsbuss. Någon sade just detta på vägen hem vilket någon snabbt snappade upp och ställde frågan om vi verkligen var obesegrade i en stadsbuss? Ganska trångt att spela i en stadsbuss. Smal plan om inte annat. Det, mina damer och herrar, det är humor á la IFK Nyköping.
Samma säsong skulle vi även få äran att åka till Bankeryd och spela mot deras kamrater. Där har vi också en busshistoria värd att nämna. Juggen, som körde bussen, var grym på att köra buss men vi hade vissa språkförbistringar med varandra vilket ledde till, om vi ska skylla på det, att vi inte var helt överens om det var för varmt eller för kallt inne i bussen. Vi gastade till chauffören om att det var svinigt kallt, så kallt att vi fick krama varandra, där vi satt bredvid varandra två och två. När vi sedan lyckades nå fram, till en något butter, till busschauffören så öste han på med värmen. Och som han öste på sen. Jag trodde inte att det var möjligt att få ut så mycket kräm ur en värmeanläggning i ett fordon. Det var som att det satt en glödhet turbo innanför varje fläkt ovanför säten som bara pumpade ut varmluft, varm som magma. Vilken uppladdning inför matchen. Vi blev alla så varma att vi klädde av oss. Minns särskilt Hampus, som var helt rödmosig i ansiktet efter all värme han utsatts för. Som när man suttit i bastun för länge, ni vet? Till slut satt vi nästan helt nakna i bussen, eller bara iklädda kalsonger. En minnesvärd bussresa. Förmodligen lika minnesvärd för chauffören som måste ha skrattat inombords när han såg i backspegeln att hela laget satt nakna i bussen och svettades. Själv ”låtsades” han inte om att han förstod och/eller hörde våra klagomål. Kan bli kul med språkförbistringar ibland. Minns ärligt talat inte hur denna matchen slutade. Tror vi torskade.
Vi hade också en väldigt fin och härlig bussresa när vi skulle åka och spela mot Brännan, Härnösand, för ett par år sedan. Allt gick ju bra, tills vi kom till Njöte. Där fick bussen för sig att klappa ihop, fullständigt. En timme blev vi ståendes – i Njöte. Efter någon mirakelkur fick chauffören igång bussen men med den begränsningen att vi bara kunde köra på typ ettans växel de få mil vi hade kvar till Sundsvall (?). Där väntade nämligen verkstaden. Ersättningsbuss ordnades. Den chauffören som blev inringd för att köra oss vidare stod, där på kvällen, och fräste bacon i stekpannan endast iklädd kalsonger. Detta var han noga med att påpeka i telefonen. F-n, jag har testat det men gör aldrig om det. Jädrans vad det bränner mot kroppen när fettet stänker, som det alltid gör när man steker bacon, och träffar huden. Det var alltså en stenhård chaufför som körde oss vidare mot Härnösand.
En annan bussresa, nu i minibussar, var förra året när försäsongscupen på Lidingö skulle spelas. Jag själv var inte med så jag ska fatta mig kort och kontentan av historien är följande. Den lokala uthyraren av minibussar menade att: -Ska ni verkligen ha de här minibussarna? -Jag skulle inte våga åka utanför Nyköping med dem. Vart ska ni åka förresten? -Vi ska åka till Lidingö ToR både lördag och söndag! Ja, så fräscha var de där minibussarna enligt historien och de lyckades med sin uppgift. Alla kom dit och hem, två dagar på raken. Sedan är det oklart om säten och bälten var i sin ordning.
Nästa roliga busshistoria var när vi skulle till Högdalen för match mot Silwing/Troja nu för någon vecka sedan. Minibussarna hade läckra stripes på sidorna med texten ”Budget”. Ett av passagerarfönstrena, ovanför denna stripe, hade sådan här fönsterlagningstejp klistrad runt om hela fönstret. Ganska roligt va? En bild på denna minibuss har bloggkollega Pelle lagt ut. Ni hittar den längre tillbaka här på bloggen.
Överlag har vi riktigt roligt åt bussar i herrtruppen. Vi brukar få åka storbuss en gång per säsong och det är när vi åker till Lindesberg (18,3 mil). När de norrländska lagen fanns med så åkte vi buss även dit. Vårat damlag i fotboll, de får åka storbuss när de ska möta Katrineholm (6,4 mil). Detta tycker vi är humor men fatta då vad vi tycker det är roligt när vi väl får åka storbuss. Vissa blir helt saliga och tar med sig halva pojkrummet ombord på bussen. Det är täcken och det är kuddar. 37 DVD-filmer langas fram, fast vi knappt hinner se klart två totalt. Junisarnas packning får en att tro, för ett ögonblick, att vi ska vara borta hela helgen, men det ska vi ju inte. Fast det är ganska roligt det där, ändå, på något sätt. Charmigt!
Nu senast, i torsdags, snackade jag med Dalin. Jag hade missat att han och frugan köpt radhus (parhus heter det, sa Dalin). När jag fick reda på var så kom jag på att jag satt inne på värdefull information om just det lilla området. Det var t.o.m. i tidningen för någon månad sedan. De som har en tomt ut mot vägen, en mindre genomfartsväg i området, kommer att få en busshållsplats uppsmackad utanför tomten. Detta rörde om i grytan på gården vilket direkt fick några boende att slänga ut sina bostäder till försäljning via mäklare. De ville väl inte ha en buss utanför tomten varje kvart som står still och spyr ur sig illaluktande avgaser och väsnas? På tal om det här med språkförbistringar så blev det nu en andemeningsförbistring mellan mig och Dalin. Han började bli orolig och hade tendenser till att börja koka, inombords. - Va fan är nu detta. Ska de bygga en busshållsplats där? Sa Dalin. - Det sa fan inte mäklaren någonting om. Vi har ju precis skrivit papper på köpet och allt! - Ja, det är väl därför halva gården lagts ut på försäljning, sa jag. Vad jag förstod så trodde nästan Dalin att han skulle få busshållsplatsen utanför köksfönstret men det var tur att jag och han, innan träningen, började gå igenom exakt var de skulle flytta in. De ska inte bo ut mot vägen utan på andra sidan gården. De slipper med andra ord att se bussarna helt och hållet. Dalin pustade ut och såg helt plötsligt köpeskillingen som väl investerade pengar istället för en ekonomisk härdsmälta. Bussar förföljer oss på något märkligt sätt. Får se vad bussar och säsong 10/11 kan bjuda på!
Det var seriepremiär, hösten 2005, borta mot Hultsfred (ca 22 mil). Vi står där utanför Nyköpings Sporthall och väntar ivrigt på att få komma iväg. Vi skymtar en buss nerifrån korsningen Fågelbovägen och Ringvägen som är på väg mot oss. Skönt, nu är bussen snart här. Men, vad är nu detta, tänkte nog alla juniorhjärnor, tränarhjärnor och min egen hjärna. Det är ju för tusan en stadsbuss, som stannade framför näsorna på oss. Ni vet, en sådan här buss som rullar inne i städerna, på morgnarna är de fyllda med skolungar och likadant ser det ut på eftermiddagarna. I Nyköping är de gröna till färgen, så var även denna. Sätena var i skinn och de var mjuka som få…Nej, nu tänkte jag på konferensbussen jag åkte med på jobbet här i våras. Den här hade säten som varken gick att rubba framåt eller bakåt. Ett kort och hårt strävt tyg som gjorde att man fick ett bra grepp på den hårda sitsen. Toalett? Hahaha, ja, det var ett helkaklat badrum. TV och DVD? Jo, en varsin, eller nej, nu skojade jag lite. Man fick medtaga en egen portabel med nätadapter. Eller nej, det hade man ingen nytta av eftersom det inte fanns några eluttag för strömmen. En sak fanns ju faktiskt och det var ett klistermärke längst fram och längst upp mot bussens tak. Det sa att inga hundar, katter eller glassar fick medtagas ombord. Det var ju bra för jag är allergisk mot framför allt katter. Dessutom var bussen utrustad med fyra hammare som man kunde slå sönder rutorna med. Inget vi praktiserade dock.
För att lämna busshistorien lite kort så blev vi försenade från Nyköping. Kanske därför det blev en stadsbuss och ingen charterbuss. Detta innebar att vi inte hade tid för något stopp på vägen. Vi hann alltså inte få i oss någon mat men väl framme i hallen hann var och en äta en varsin luftfralla. Mätt blev man. Ojojoj, vilken jobbig matkoma det blev. Matchen då? Hultsfred var tippade att vinna division 2 den säsongen, med Big Brother-Danne i spetsen, men vi började med en skräll – vinst alltså. Vi brukar, pga. denna historia, därför säga att vi är obesegrade i stadsbuss. Någon sade just detta på vägen hem vilket någon snabbt snappade upp och ställde frågan om vi verkligen var obesegrade i en stadsbuss? Ganska trångt att spela i en stadsbuss. Smal plan om inte annat. Det, mina damer och herrar, det är humor á la IFK Nyköping.
Samma säsong skulle vi även få äran att åka till Bankeryd och spela mot deras kamrater. Där har vi också en busshistoria värd att nämna. Juggen, som körde bussen, var grym på att köra buss men vi hade vissa språkförbistringar med varandra vilket ledde till, om vi ska skylla på det, att vi inte var helt överens om det var för varmt eller för kallt inne i bussen. Vi gastade till chauffören om att det var svinigt kallt, så kallt att vi fick krama varandra, där vi satt bredvid varandra två och två. När vi sedan lyckades nå fram, till en något butter, till busschauffören så öste han på med värmen. Och som han öste på sen. Jag trodde inte att det var möjligt att få ut så mycket kräm ur en värmeanläggning i ett fordon. Det var som att det satt en glödhet turbo innanför varje fläkt ovanför säten som bara pumpade ut varmluft, varm som magma. Vilken uppladdning inför matchen. Vi blev alla så varma att vi klädde av oss. Minns särskilt Hampus, som var helt rödmosig i ansiktet efter all värme han utsatts för. Som när man suttit i bastun för länge, ni vet? Till slut satt vi nästan helt nakna i bussen, eller bara iklädda kalsonger. En minnesvärd bussresa. Förmodligen lika minnesvärd för chauffören som måste ha skrattat inombords när han såg i backspegeln att hela laget satt nakna i bussen och svettades. Själv ”låtsades” han inte om att han förstod och/eller hörde våra klagomål. Kan bli kul med språkförbistringar ibland. Minns ärligt talat inte hur denna matchen slutade. Tror vi torskade.
Vi hade också en väldigt fin och härlig bussresa när vi skulle åka och spela mot Brännan, Härnösand, för ett par år sedan. Allt gick ju bra, tills vi kom till Njöte. Där fick bussen för sig att klappa ihop, fullständigt. En timme blev vi ståendes – i Njöte. Efter någon mirakelkur fick chauffören igång bussen men med den begränsningen att vi bara kunde köra på typ ettans växel de få mil vi hade kvar till Sundsvall (?). Där väntade nämligen verkstaden. Ersättningsbuss ordnades. Den chauffören som blev inringd för att köra oss vidare stod, där på kvällen, och fräste bacon i stekpannan endast iklädd kalsonger. Detta var han noga med att påpeka i telefonen. F-n, jag har testat det men gör aldrig om det. Jädrans vad det bränner mot kroppen när fettet stänker, som det alltid gör när man steker bacon, och träffar huden. Det var alltså en stenhård chaufför som körde oss vidare mot Härnösand.
En annan bussresa, nu i minibussar, var förra året när försäsongscupen på Lidingö skulle spelas. Jag själv var inte med så jag ska fatta mig kort och kontentan av historien är följande. Den lokala uthyraren av minibussar menade att: -Ska ni verkligen ha de här minibussarna? -Jag skulle inte våga åka utanför Nyköping med dem. Vart ska ni åka förresten? -Vi ska åka till Lidingö ToR både lördag och söndag! Ja, så fräscha var de där minibussarna enligt historien och de lyckades med sin uppgift. Alla kom dit och hem, två dagar på raken. Sedan är det oklart om säten och bälten var i sin ordning.
Nästa roliga busshistoria var när vi skulle till Högdalen för match mot Silwing/Troja nu för någon vecka sedan. Minibussarna hade läckra stripes på sidorna med texten ”Budget”. Ett av passagerarfönstrena, ovanför denna stripe, hade sådan här fönsterlagningstejp klistrad runt om hela fönstret. Ganska roligt va? En bild på denna minibuss har bloggkollega Pelle lagt ut. Ni hittar den längre tillbaka här på bloggen.
Överlag har vi riktigt roligt åt bussar i herrtruppen. Vi brukar få åka storbuss en gång per säsong och det är när vi åker till Lindesberg (18,3 mil). När de norrländska lagen fanns med så åkte vi buss även dit. Vårat damlag i fotboll, de får åka storbuss när de ska möta Katrineholm (6,4 mil). Detta tycker vi är humor men fatta då vad vi tycker det är roligt när vi väl får åka storbuss. Vissa blir helt saliga och tar med sig halva pojkrummet ombord på bussen. Det är täcken och det är kuddar. 37 DVD-filmer langas fram, fast vi knappt hinner se klart två totalt. Junisarnas packning får en att tro, för ett ögonblick, att vi ska vara borta hela helgen, men det ska vi ju inte. Fast det är ganska roligt det där, ändå, på något sätt. Charmigt!
Nu senast, i torsdags, snackade jag med Dalin. Jag hade missat att han och frugan köpt radhus (parhus heter det, sa Dalin). När jag fick reda på var så kom jag på att jag satt inne på värdefull information om just det lilla området. Det var t.o.m. i tidningen för någon månad sedan. De som har en tomt ut mot vägen, en mindre genomfartsväg i området, kommer att få en busshållsplats uppsmackad utanför tomten. Detta rörde om i grytan på gården vilket direkt fick några boende att slänga ut sina bostäder till försäljning via mäklare. De ville väl inte ha en buss utanför tomten varje kvart som står still och spyr ur sig illaluktande avgaser och väsnas? På tal om det här med språkförbistringar så blev det nu en andemeningsförbistring mellan mig och Dalin. Han började bli orolig och hade tendenser till att börja koka, inombords. - Va fan är nu detta. Ska de bygga en busshållsplats där? Sa Dalin. - Det sa fan inte mäklaren någonting om. Vi har ju precis skrivit papper på köpet och allt! - Ja, det är väl därför halva gården lagts ut på försäljning, sa jag. Vad jag förstod så trodde nästan Dalin att han skulle få busshållsplatsen utanför köksfönstret men det var tur att jag och han, innan träningen, började gå igenom exakt var de skulle flytta in. De ska inte bo ut mot vägen utan på andra sidan gården. De slipper med andra ord att se bussarna helt och hållet. Dalin pustade ut och såg helt plötsligt köpeskillingen som väl investerade pengar istället för en ekonomisk härdsmälta. Bussar förföljer oss på något märkligt sätt. Får se vad bussar och säsong 10/11 kan bjuda på!
2 kommentarer:
Mycket trevlig läsning om bussarna Rille! Måste bara tillägga att vi vann mot Bankeryd borta ;)
Tackar för det, The Champ!
Mycket riktigt. Grävde i mitt arkiv här och såg att vi vann med 36-34 mot IFK Bankeryd borta säsongen 05/06. Målskyttar i den matchen: Dalin 10 (4 str), Hampa 7, Söder 6, Tornler 4, Eiderbäåck 3, Axel 3, Hedlund 2, Tom 1.
Skicka en kommentar