Efter att ha kommit hem efter tolvsnåret igår kväll efter en hellyckad och genomtrevlig afton hemma hos Fogel och hans studentmottagning var det då dags, efter en god natts sömn, att komma igång med träningen.
10:30 drar alltid handbollen igång. Men innan dess ska styrkepasset ha genomförts. Jag själv kör den biten på gymmet i närheten där jag bor, bara för att inte behöva trängas med 13 andra i Sporthallens grymma gym. När jag väl pumpat klart trampade jag iväg som en dåre på cykeln. 10:24 kliver jag upp och ser att alla kör uppvärmning.
- Va fasen, har ni tjuvstartat Jacke? Undrar ju jag såklart.
- Rille, du behöver inte ta av dig löparskorna. Vi ska ut och springa idag, svarar Jacke.
Jaha. Jacke sade igår hemma hos Fogel att imorgon blir det milen. Följt av ett smile, eller ett litet skratt om ni så vill. Haha. Vi trodde väl egentligen inte på något sådant vid det tillfället.
Nu var det dock allvar. Ut ur Sporthallen där vi radade upp oss.
- Idag är det milen som gäller. På tid. Under 45 minuter är godkänt.
När jag var mitt uppe i detta lopp, samtidigt som solen gassade på som om vi befann oss nere i Sahara, kom en tanke. Eller ganska många tankar faktiskt. En av tankarna var att jag längtade till brottarfysen. Något som jag just då försökte inbilla mig var mildare. Häromdagen sa Pelle till mig att han gladeligen skulle springa både en och två mil istället för att köra ett brottarfyspass. När vi låg där och pressade samtidigt som prestigen var ytterst påtaglig kom en annan tanke och det var nåt i stil med: Pelle, hur fasen tänkte du nu och gud, snälla, ta mig härifrån och dumpa mig i brottarlokalen.
Men, det gick ju i slutändan. Vi kom alla i mål. Vi störtade ner på asfalten en efter en där energin var helt slut för att hålla oss på stående fot.
Fast på måndag får vi nya löparskor vilket innebär mumma för kommande löpningar och det innebär också att jag genomfört en hel och grym träningsvecka efter mitt smärre avbrott på två veckor med EHEC-light. Jag är definitivt på gång. Mina löparskor från förra året framkallade idag en helt magisk och fruktansvärd kramp och smärta kring bägge hålfötterna. De är precis schluuut, skulle jag vilja påstå. Kanske är min kropp också helt schluuut. Men jag inbillar mig att jag fortfarande är 20 år och kör på samma premisser som alla andra i laget.
Andréas Asp vann. Emil Bergkvist tvåa. Emil Persson trea. Per Treijner fyra. Jag femma. Därefter har jag ingen aning eftersom jag låg på rygg, på asfalten, och kollade in alla blixtrande stjärnor.
***
Jag tog helt fantastiskt många bilder hemma hos Fogel och hans studentmottagning igår. Jag rensar bort suddiga bilder. Redigerar och trixar. Fogel ska få sig en DVD proppad med härliga bilder. Och några härliga bilder från kvällen lär komma ut här på bloggen inom en snar framtid. Bland annat kommer ni få ta del av en skön look-a-like på Paul McCartney. Ja, sen var ju även Carl-Philip Bernadotte med på mottagningen. Inte alla studenter som får adligt besök på sin student, som Jacke uttryckte det. Bara att instämma.
***
Hörrni, nu tar vi helg. Men bloggen tar inte ledigt för det. Räkna med att det uppdateras imorgon igen. Som vanligt då alltså. Varje dag med Treijner & Söderberg.
10:30 drar alltid handbollen igång. Men innan dess ska styrkepasset ha genomförts. Jag själv kör den biten på gymmet i närheten där jag bor, bara för att inte behöva trängas med 13 andra i Sporthallens grymma gym. När jag väl pumpat klart trampade jag iväg som en dåre på cykeln. 10:24 kliver jag upp och ser att alla kör uppvärmning.
- Va fasen, har ni tjuvstartat Jacke? Undrar ju jag såklart.
- Rille, du behöver inte ta av dig löparskorna. Vi ska ut och springa idag, svarar Jacke.
Jaha. Jacke sade igår hemma hos Fogel att imorgon blir det milen. Följt av ett smile, eller ett litet skratt om ni så vill. Haha. Vi trodde väl egentligen inte på något sådant vid det tillfället.
Nu var det dock allvar. Ut ur Sporthallen där vi radade upp oss.
- Idag är det milen som gäller. På tid. Under 45 minuter är godkänt.
När jag var mitt uppe i detta lopp, samtidigt som solen gassade på som om vi befann oss nere i Sahara, kom en tanke. Eller ganska många tankar faktiskt. En av tankarna var att jag längtade till brottarfysen. Något som jag just då försökte inbilla mig var mildare. Häromdagen sa Pelle till mig att han gladeligen skulle springa både en och två mil istället för att köra ett brottarfyspass. När vi låg där och pressade samtidigt som prestigen var ytterst påtaglig kom en annan tanke och det var nåt i stil med: Pelle, hur fasen tänkte du nu och gud, snälla, ta mig härifrån och dumpa mig i brottarlokalen.
Men, det gick ju i slutändan. Vi kom alla i mål. Vi störtade ner på asfalten en efter en där energin var helt slut för att hålla oss på stående fot.
Fast på måndag får vi nya löparskor vilket innebär mumma för kommande löpningar och det innebär också att jag genomfört en hel och grym träningsvecka efter mitt smärre avbrott på två veckor med EHEC-light. Jag är definitivt på gång. Mina löparskor från förra året framkallade idag en helt magisk och fruktansvärd kramp och smärta kring bägge hålfötterna. De är precis schluuut, skulle jag vilja påstå. Kanske är min kropp också helt schluuut. Men jag inbillar mig att jag fortfarande är 20 år och kör på samma premisser som alla andra i laget.
Andréas Asp vann. Emil Bergkvist tvåa. Emil Persson trea. Per Treijner fyra. Jag femma. Därefter har jag ingen aning eftersom jag låg på rygg, på asfalten, och kollade in alla blixtrande stjärnor.
***
Jag tog helt fantastiskt många bilder hemma hos Fogel och hans studentmottagning igår. Jag rensar bort suddiga bilder. Redigerar och trixar. Fogel ska få sig en DVD proppad med härliga bilder. Och några härliga bilder från kvällen lär komma ut här på bloggen inom en snar framtid. Bland annat kommer ni få ta del av en skön look-a-like på Paul McCartney. Ja, sen var ju även Carl-Philip Bernadotte med på mottagningen. Inte alla studenter som får adligt besök på sin student, som Jacke uttryckte det. Bara att instämma.
***
Hörrni, nu tar vi helg. Men bloggen tar inte ledigt för det. Räkna med att det uppdateras imorgon igen. Som vanligt då alltså. Varje dag med Treijner & Söderberg.
1 kommentar:
Det var ruskigt tungt att löpa i morses med 30 gradig värme. Men jag står fast vid att jag hellre springer två mil än att köra en timme brottarfys!
Lyckligtvis behöver vi bara vänta till på måndagi nästa vecka till nästa brottarpass så att vi kan jämföra vidrigheterna med varandra...
Skicka en kommentar