lördag 15 november 2008

Lif Blå - IFK 25-31

Två nya friska poäng åt gubbsen i blåvitt och grymt skönt att vinna igen! Det var dock ingen promenadseger där vi exempelvis ligger under med 7-3 efter ca. tio minuter. Känslan var ändå att vi hade mer att ge och trots lite vacklande spel bakåt (där jag själv vacklade lite väl mycket de första tie) vinner vi ändå första halvlek med 17-14. I andra halvlek tycker jag att vi gör det bättre och vi släpper in färre mål. Smike gör några riktigt fina parader och G och Asp blockar hej vilt i zon tre. Vi vinner andra med tre bollar och slutresultatet blir alltså 25-31.

Tycker det är starkt att vi vinner på bortaplan och på ett sätt att vinsten aldrig är hotad. Lif Blå har tendenser till bra spel men räcker inte till mot oss. Resultatet är alltså rättvist även om jag känner att vi kunde vunnit med mer. Domarna lyckades dock på något sätt hitta strategiska två-minutare varenda gång vi hade läge att rycka ordentligt. Men kanske att det är med väl blåvita ögon jag gör den bedömningen.

Hur som helst:

  • Härligt med två nya pinnar och att vi inte låter förlusten mot Eskil hämma oss idag.
  • Fantastiskt att Germe lyckas leta upp de största spelarna i motståndarlagen att bli manglad av. Mot Hofet var det Alfving och idag går han in och ställer sig i vägen för deras m6 när det är minuten kvar och vi leder med 5-6 bollar. Det är fan lagkänsla! (eller så vet han bara inte bättre...)
  • Härligt att springa in och bli presenterad i en av Sveriges handbollstokigaste städer Lindesberg. Trist bara att det satt ca. 23 pers på läktarn och klappade tafatt... Då saknar man sporthallen!
  • Och på tal om det: Klart underhållande att speakern kallade Rille Söderberg för Söderlund hela matchen och att Markus Haking hette Markus Halcing. Det osar verkligen division ett om dagens inramning...
  • Skönt att vi kan spela fussball på måndag med gott samvete. Börjar redan tagga till!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Germe förstår inte bättre, har aldrig, gör inte och kommer aldrig förstå skillnaden mellan nödvändigt och inte riktigt lika viktigt - med andra ord en tränares önskedröm.

Anonym sa...

Tyvärr kan jag väl bara instämma. Jag kommer nog aldrig "förstå" den skillnaden. Nu är jag ju dock tränare själv- och jag känner mig inte direkt som någon önskedröm i kroppen just nu... Tack Gerlström (kanske dax att börja köra något annat än kullager på 9 meter?) ;)