IFK - HK Eskil 22-25

Jag ville inte blogga igårkväll och jag vill egentligen inte göra det nu heller. Det har varit många tankar på hur det borde gått till på matchen, och på vad vi gjorde istället. Men, men c'est la vie som grodätarna säger. Igår kom första förlusten för säsongen mot ett duktigt Eskil. Sad but true...

Det finns inget direkt att skylla på heller. Uppladdningen var bra och stämningen i truppen likaså. Nog för att det är skavanker på en och annan lirare, men alla skulle vara med idag. Det är leenden på samlingen och det känns bara rätt - åtminstone känner jag det så. Vi pratar igenom Eskil och vad som kommer krävas av oss själva för vinst. Vi tar oss till Sporthallen, värmer upp och laddar på. Vi springer in inför en helt enorm publik och det känns bara rätt. Men när startsignalen går är det som att vi inte riktigt är där. Dessvärre är Eskil det, och framför allt deras j***a målvakt Tobias Olsson. Han äter upp oss i första halvlek och släpper bara fyra spelmål.

I paus är vi besvikna men det är ingen som är villig att vika ner sig. Vi har vunnit halvlekar med sju bollar tidigare och vi visste att tar vi igen mål kommer publiken skrika motståndarna tillbaka till Eskilstuna. Det är inte långt ifrån att det blir så heller. 7-14 blir efter ett tag 14-18 och sedan står det still, resultatmässigt vill säga. Jag själv får tag på bollarna och deras keeper suger in både möjliga och omöjliga bollar. Nästa anhalt blir vid 20-22 om jag inte missminner mig. Hampa kommer igenom och sätter bollen men blir tveksamt avblåst för antingen övertramp eller nere i målgården. Jag som känner honom vet att även om inte allt står rätt till där, fattas det verkligen inte spänst. Närmare än så kommer vi dessvärre inte och slutligen skrivs siffrorna till 22-25.

Kontentan är att det går inte att göra en bra halvlek om man ska vinna mot så bra lag som Eskil är. De spelar ett bra försvarsspel; de har speed i anfallsspelet och bra målvaktsspel. I andra halvlek matchar vi det och då bjuds det på en underhållande handboll. Jag hoppas därför att de 724 betalande inte blir avskräckta av den här förlusten utan kommer tillbaka för att heja fram oss igen. Jag kan lova att vi i laget kommer göra mer än allt för att det här ska bli den första och sista hemmaförlusten.

Men allt var ju inte nattsvart:

• Asp senior visar oerhörd kyla i sina straffar och sätter dit 7/8 på en annars storspelande målvakt. Det kommer bli viktigt i tighta matcher framöver.
• Att vi tar oss i kragen och ser till att inte vika ner oss i andra visar på god moral.
• Jag hör inte en gång i matchen att någon klagar på en lagkamrat trots en del helt klart tveksamma beslut. Det är lagkänsla och kamratskap. Som Tommy Söderberg skulle sagt: Det är häärligt; det tar vi med oss!

Slutligen en stor eloge till alla funktionärer och alla ni som sköter inramningen till våra hemmamatcher. Det är så häftigt att spela i sporthallen och det är er förtjänst. Ett stort tack även till all publik som lyfter fram oss. Vi i IFK kommer igen. Hoppas ni gör det också!