Mörker...

Ja, det är så det känns idag när man ser kikar in tabellen. I lördags åkte vi iväg för att bärga två poäng och jag hade själv goda förhoppningar om att så skulle ske. Det var ingen måstematch för Diffarna men de hade pressen på sig för att klara sig obesegrade ännu en omgång. Dessutom låg allsvenskan riktigt nära i och med Irstas vinst mot Rimbo. Diffarna börjar lite smånervigt medan vi själva spelar klokt framåt. Bakåt har vi dock inte riktigt samma disciplin vilket gör att vi "bara" leder med en boll i halvlek. En ledning som vi drygar ut i andra och jag börjar känna att vi grejar det. Men så får vi en usel period efter dryga 10 minuter i andra halvlek där vi dyngar bort bollar gång efter annan. Diffarnas Espling får ett gäng tacksamma bollar på sig och sedan är han het resten av halvleken. Framåt spelar de med bättre självförtroende och Brun börjar göra det han är bäst på - skjuta. Resten är historia och en riktigt tråkig sådan. Jag har inget direkt emot att Diffarna går upp i Allsvenskan. De är inte något ödmjukt gäng, men det går inte att säga annat än att de är seriens bästa lag. Önskar dem all lycka där. Det som känns surt är att vi inte tar de chanser vi har för att på egen hand nå kvalet. Det är visserligen inte kört ännu, men den teoretiska chans vi har tröstar inte mycket just nu. Irsta måste torska båda matcherna mot Tyrold och Tyresö. Tyrold får vinna en mot just Irsta men förlora mot Djurgården. Och ska vi såklart vinna båda våra matcher. Det senare ser jag inte som något större problem även om Hofet har spökat för oss tidigare. Men kan vi inte samla på oss det mod och den kyla som behövs för att vinna mot dem, så har vi ändå inget i kvalet att göra.

Så det gäller att trampa vidare och se till att ta de fyra poäng som är kvar. Då har vi gjort vad vi kunnat och sedan är det upp till de andra lagen att misslyckas. Tyrold har hittat formen och kan definitivt störa Irsta. I en sista avgörande omgång mot ett Tyresö som kan spela utan press är inget klart på förhand. Om Diffarna är obesegrade när de möter Tyrold lär de göra allt för att hålla sin svit hela vägen ut. Som sagt, det är mycket som ska till men än har inte den feta damen sjungit. . .