Sedan förlusten i söndags har vi nog alla sett in i oss själva för att söka svaren till vad som gick fel. Jag skulle tippa på att varje individ hittade tre-fyra saker som den kunde gjort bättre. Slår man ihop alla de sakerna blir det lätt en storförlust i handboll. Det vi sa till varandra på måndagsträningen var att det måste kosta mer på träningarna. Det har varit för snällt och det har vi fört med oss in på matcherna.
Jag avfärdade ju i ett längre inlägg det som Björn Andersson på SN menade var stora problem i zon 3. Då tyckte jag att det var för tidigt att dra några större slutsatser av bara Lidingömatchen. Men nu är det ju svårt att avfärda det längre då vi läckte centralt i banan även mot Djurgårdshof. Brist på kommunikation är ett av problemen, men även viss intensitet och bestämda aktioner då vi ofta hamnar på halvdistans. En del av det vi diskuterat nu på träningarna och faktiskt även omsatt i praktiken, är därför att vi måste ta i mer. Det ska kosta att komma in i mitten. När vi spelade matcher mot Hallby och Tumba tog vi uppgiften på större allvar. Då fanns energin där och de gånger någon gick bort sig fanns alltid en kompis där och "städade upp". Någonstans på vägen har det där försvunnit och vi står lydigt i våra zoner och väntar in den spelare som är ens gubbe.
Men som sagt har det börjat hända lite grejer på träningarna nu. Igår började det smälla bakåt och idag kunde det nästan bli grinigt när passningarna inte satt som de skulle. Nu gäller det att kanalysera den här nya energin och använda den på rätt sätt. Ska vi rubba Djurgaurn måste vi snacka oss hesa och bara ösa på bakåt. Det har hänt en del, men kommer det räcka? En träning kvar innan match....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar