Spöken

- Vad hände, hur kunde vi förlora mot dem? frågar sig Simon i omklädningsrummet efter matchen.

Ja, vad hände egentligen? I bastun läggs analyserna fram och jag fastnar för ett ord: spöken. Markus Berg är ett spöke för oss den här matchen liksom han tydligen har varit i flera matcher tidigare. Tobbe Olsson var ett spöke hemma mot Eskil och Breiding är ett annat spöke för IFK. Ständigt dessa spöken.

Före matchen står Kenta upp och säger att deras målvakt är den mest reaktionssnabba målvakten han någonsin sett. Håll i skotten, titta på målvakten och lägg in bollen. Men tydligen måste han ha kört "dialektfinten" eftersom han tvingas att ta en time out efter en dryg kvart i första halvlek för att säga samma ord igen. Då har vi tokdragit skott efter skott rätt på en reaktionssnabb målvakt. Repetition är all kunskaps moder sa de gamla grekerna, man undrar hur många gånger vi måste höra något för att lära i så fall. För även om vi gjorde det bättre i andra halvlek, fortsatte vi att galldra mot en reaktionssnabb målvakt och vi tillät honom att bli ett spöke för oss ännu en gång.

Dessvärre säger det betydligt mer om oss än vad det gör om Markus Berg. Han gör det han ska, men om vi gör det vi ska, ska han ha en räddningsprocent på 5 %. Nu har han säkert 65% istället. Och medan vi slåss mot spöken har Skånela knappat in match för match och kvalplatsen är nu i allvarlig fara. Samtidigt kan man nästan önska att SIF slår Djurgaaauuurrn på söndag, dels för att man aldrig vill att blåränderna ska vinna, men framförallt får vi en chans att visa att vi förtjänar att kvala oss upp. Mig veterligen har vi inga spöken i Skånela att tampas med. Det ger oss chansen att besegera IFK:s största spöke: nämligen vårt eget. Vi måste sluta tänka och börja lira igen. Precis så som vi gjorde det innan jul. Jag tror bestämt att vi kan slå Skånela borta om vi bara går in och gör jobbet. Inga jävla tankar, ingen jävla ånger utan bara gött handbollslir. Då slår vi alla i den här serien och då finns det inga spöken. Det är dags att våga titta under sängen nu grabbar och bara blåsa på!

Tack för stödet!

Just nu känns det bittert och att snacka om matchen såhär tätt inpå är inget jag orkar. Jag vill bara säga ett stort TACK till alla supporters som sluter upp, till alla funktionärer som ställer upp och till alla IFK:are som håller på oss och som stöttar oss trots att vi inte bjuder upp. Jag tror att ni, precis som jag och de andra i laget, hade tänkt att det skulle bli en segerfest som skulle nämnts i historieböckerna om hundra år. Ni gjorde ert och det ska ni ha en eloge för! Att höra sitt namn gång på gång samt att se och höra er jubla vid mål då vi ligger under med tio - det är kärlek!

Ett stort tack!

Inför Silwing (och den stora comebacken!)

Sista träningen innan kampen imorn och det märks att det finns vilja i laget. Ibland lite för mycket kanske då vi tappar en del bollar och har en tendens att överjobba. Imorgon lär det dock vara full fokus på att dräpa dit bollen och att tvinga ner Silwing i skorna. Det är en månad sedan vi vann senast och nu är det dags att knyta ihop säcken och säkra kvalplatsen. Jag litar inte på att DIF tar hem segern mot Skånela även om de tidigare naturligtvis får hållas som favoriter i den matchen. För första - och troligen enda - gången i mitt liv blir jag inte missnöjd om blåränderna tar två pinnar.

Men det ska naturligtvis inte spela någon roll vad som händer där - vi ska vinna imorgon mot Silwing och fixa kvalplatsen för egen maskin. För egen del ser jag fram emot att springa in inför vår underbara publik i seriens sista hemmamatch. Smike har ljumskproblem och det öppnar för min återkomst i truppen. Svårt att ersätta en sån keeper som kapten är, men jag har tränat bra samt även gjort bra kamper i b-laget och känner mig redo att kliva in om så skulle krävas.

För att se den fullständiga truppen kan ni kika in på hemsidan där den bör presenteras lite senare under kvällen. Glädjande är att Hampa är tillbaka igen med sin välbehövliga tyngd och sitt dyngskott. Hoppas ni sluter upp manngrant imorgon för att stötta oss och lyfta fram oss mot seger! Vi ska visa dem att det är skillnad att lira i ekande Högdalshallen och vår Sporthall, fullpackad med IFK-supporters.

IFK HEJA!

Ibland förlorar man, oftast vinner vi - dock ej den här gången

Ja, knapp förlust då borta mot DIF men jag har inget direkt att tillägga än det som står på hemsidan. Det är tråkigt att vi inte är med bättre i fötterna i inledningen. Antar att det blir lite som Eskil hemma då; man kommer nära men inte riktigt hela vägen. Men men, vi har fortfarande goda chanser att klara av kvalplatsen och det är långt ifrån någon panik i leden än så länge. Trist dock att chansen på serieseger nu är helt borta även om den var liten redan inför matchen.

Själv lirade jag ju med extralaget idag mot Finspång. Sist vart det torsk borta, men då hade b-laget bara varit i träning någon månad. Till den här matchen var vi därför sugna på revanch. Finspång hade ett antal borta till den här matchen och möjligen var de inte så taggade att lira en söndagseftermiddag i Nypan. I vilket fall som helst vann vi med 41-9 i något som inte var match egentligen någon gång. Det blev en rätt seg tillställning men klart att det är roligt att bara släppa nie på 60 minuter.

Imorn börjar nästa träningsvecka följt av en av de viktigaste matcherna för den här säsongen. Coach brukar säga att det alltid är nästa match som är den viktigaste; det är inte desto mindre sant den här gången. Vinner vi mot Silwing har vi kirrat kvalplatsen på egen hand med en omgång kvar. Då blir det inte lite fira i Sporthallen på fredag!

Inför DIF HF

Just hemkommen från en personalresa är jag lite seg i bollen, men jag tog mig ner till fredagsträningen idag för att känna av stämningen. Måste säga att jag gick därifrån med en bra känsla i kroppen. Det var bra fokus och enligt uppgift var gårdagens träning också riktigt bra. Inför möten mot lag som Eskil och DIF måste man höja sig två snäpp och så tycks ha skett.

I veckan har vi tränat på det vi behöver vara bra på och det känns som att vi ska vara förberedda. Utöver det kommer det självklart att handla om att ta kampen. I senaste matchen mot Hofet tyckte jag att Rille Söderberg vaknade till och spelade bra i andra halvlek och idag såg han het ut. Tommy och Germe hade också mycket spel i sig och förhoppningsvis kan vi komma till bättre på högersidan imorn - vi kommer behöva det om vi ska ta två pinnar mot DIF(förutsatt att bollen letar sig dit förstås..).

På tal om den senare så avslutades träningen med en strafftävling. Var och en inblandad fick lägga 50 bagis och vinnaren får allt. Med den ofantliga summan av 300 av rikets daler i insats ställde de sex kombatanterna sig vid straffpunkten. Efter X:ningar av målvakter, stolpskott och även skott som helt missade mål, stod två gubbar kvar i en final: Axel och Germe. Förvånande kanske vissa tycker men Axel har en arm som är så svårläst att han själv inte vet var han skjuter, och Germe har trots allt lagt straffar i spanska andraligan. Det var den rutinen som senare fällde avgörandet då Axel straffade ut sig själv. Germe exploderade av glädje och menade att han inte varit så glad sedan -99. (Då fick han sin första bmx) Om det här innebär att han lägger straffarna imorgon låter jag vara osagt - troligen får Asp förtroendet som försteskytt - men det visar att vi har goda alternativ att ta till.

Efter träningen kunde vi också se en väldigt nöjd Stefan relaxa och njuta av segern.

Pellinho i farten igen, samt kamp för damerna! (Två skilda ämnen lyckligtvis)

Så har hälften av veckans träningar gått och i brist på folk har det varit teknikträning och spel mot ett mål. Men spel mot ett mål är ju som det brukar se ut för oss i IFK (åt vilket håll låter jag vara osagt). Måndagen inleddes med fussball och till allas glädje var jag tillbaka på plan igen. Typiskt att Sörmlands Nyheter inte var där då... Jag valde en mer offensiv position än vanligt då jag kände mig het. Till en början fick jag inte mycket att jobba med. Persson släppte inte gärna boll till mig och när så väl skedde var de helt omöjliga att göra något av. Han är väl rädd att jag ska peta honom i Vrena nu när han har tagit min plats. Men men, som det blir när jag och Zlatan spelar fotboll så tar joga bonito-fotbollen över. Vid ställningen 1-0 (tror jag var högst inblandad i det målet också) får jag bollen i svårt läge. Jag fintar då hårt skott i bortre krysset och släpper sen en taktisk fösare lågt vänster som är omöjlig för målisen, i det här fallet Simon, att få grepp om. Det blev matchavgörande och glädjen efteråt var total.

I övrigt har det ändå varit bra fokus på träningarna även om jag var smått förundrad över hur vissa utespelare ständigt lyckades skjuta fel och i otakt under målvaktsträningen. Vi målvakter får en träning i månaden ägnad åt oss, men tydligen är det svårt att skjuta så att vi får ut något av den. Det är sånt som får det kännas än mer roligt och motiverande att stå i mål på exempelvis kanternas viktiga "hoppa-ner-mot-kortsidan-träning" där man får tie skott insida lår.

Efter kvällens träning gled jag ner och tittade på damernas match mot HK eRPing. Inför var det en intressant match då de ligger sida vid sida i tabellen med fördel RP. Det blev en målfattig tillställning där två bra målvakter utmärkte sig mest. IFK hamnar efter i första halvlek men hämtar upp starkt och i andra börjar de gå ifrån. 14-12 görs riktigt snyggt av min nya facebook-kompis Nellie, där hon väggspelar med deras målvakt innan hon sätter dit bollen. Det blir 15-12 och det börjar lukta seger. Dock kan ju vi i IFK det där med att tappa "säkra" segrar och RP utnyttjar en utvisning till att komma ikapp. Ett något tidigt avslut från våra blåvita vid 15-14 gör att gästerna får nästan minuten på sig att kvittera. Med knappa halvminuten kvar passar deras nummer 24 på att armbåga Joline i ansiktet vid en frikastsituation. Oavsiktligt förvisso, men nog ska det vara två minuter där? Följden blir något komiskt att den tjejen blir ombedd att gå ut för att hon har blod på armbågen och tröjan efter att ha satt den i ansiktet på Joline. Dessvärre får RP ett kantläge som de sätter och chansen rinner ut för IFK att ta två poäng. Ibland suger det att spela lika men med tanke på att de flesta i laget - om inte alla - spelat två matcher i skol-SM tidigare under dagen tycker jag inte att det är något att skämmas för. Det var stabilt spel bakåt och stundtals riktigt bra framåt också. Bara att komma igen till nästa kamp!

Inga extrapoäng i Halstahammar

Halstahammar borta en söndag klockan sjutton, ja det är lite baksidan av idrotten. Samtidigt är man ju glad att ha något att sysselsätta sig med. Och så var inte resvägen riktigt så dryg som vi hade trott på förhand. Matchen då?

Mm, den vanns av Halstahammar med 28-23. Vi får en riktig skitstart, men efter en tajm out får vi ordning på spelet. Vi får bättre träff på dem bakåt men framförallt gör vi mål. Deras keeper vill gärna ha i semafor och vi var lite väl pigga på att lägga bollen där. I halvtid skiljer det några bollar, men känslan är ändå att vi är på gång. Dessvärre slarvar vi en del i offensiven i andra, tappar bollar och bränner lägen vilket gör att Halsta kan kontra sig till segern. Ett stort plus till gott kämpa och bra jobb defensivt.

Sen får man ju passa på att hälsa till Mogge och Lennart som krigat sig igenom Vasaloppet. Stort grattis!