Jag och Treijner var i riktigt god tid till Eskilstuna. Vi ville inte komma sent till mötet med Andrésson och Ekman. Klockan 10:15 var det sagt att vi skulle ses utanför sporthallen. Parkeringen var av hög klass. Den vita Audin trivdes där den stod precis på andra sidan gatan från sporthallen. Har aldrig fått en sådan bra parkering där förut utan istället fått stå ute på den stora grusparkeringen. Nåväl. Vi kom fram 09:50 så vi drog in i hallen och kollade runt. Lite tv-folk var och drog kablar och hängde upp mickar. Det var lite aktivitet. Och jag fastnade för den urläckra och effektfulla reklamen inne i målet.
Kan inte vi i IFK fixa Kolmården och få en tiger vi också?
När klockan slog hel surrade det till i telefonen. Det var Andrésson som lät meddela att klockan snarare skulle bli 10:20 innan han kom. Bra. Jag gillar sådan tydlighet. Vi kände att det var lika bra att gå ut ur hallen för att slå dank några minuter utanför där på trottoaren innan tränarduon skulle dyka upp. Det tog inte lång tid och de kom på utlovad tid.
Några vänskapliga handskakningar senare kände vi oss varma i kläderna.
- Vi tar och går bort till lunchen och möter upp grabbarna, sade Andrésson.
- Okej, det låter bra, instämde Treijner och jag.
Treijner halvviskade till mig med ett skratt under tiden vi gick och syftade över min handskakning och presentationen några minuter tidigare.
- Haha, du drog till med "Tjenare Krille".
- Haha, javisst, han brukar nog kallas för det, sade jag och kände mig bekväm med att säga Krille men kan samtidigt förstå bloggkollegans poäng i det hela. Ett "Tjenare Kristján" hade väl varit lite mer korrekt vid ett första möte.
Både Krille och Janne visade sig direkt vara två helsköna personer och jag passade på att höra mig för lite om Janne kunde avslöja något om värvningskarusellen uppe bland Stockholmslagen
- Haha, det där kommer ni bara skriva på bloggen sen, sade Janne skämtsamt utan att avslöja några eventuella hemligheter.
Mycket hann hända på denna femminutare till promenad. Någon bil tutade som åkte förbi. Någon annan vevade ner rutan och vrålade lycka till. Sedan mötte vi lite folk på stan som morsade. Handbollen är stor i Eskilstuna och ingen inom laget kan direkt smyga omkring osedd. Vilket bekräftades under denna korta promenad. Det märktes också att det vankades match då många redan letat sig ut iklädda sina röda matchtröjor.
- Här ska vi in, pekade herrarna varpå jag och Treijner tog rygg.
Plaza Hotel.
Flott ska det vara tänkte Treijner och jag.
- Brukar ni alltid käka här innan era hemmamatcher?
- Nej, vi har ett pastahak som vi brukar gå till. De har påskstängt idag, förklarade Krille.
Vi morsade glatt på receptionisten och följde duon upp för trapporna som ledde oss in i matsalen. Den var redan fylld med alla spelarna som satt och åt för fullt.
- Kom och hälsa på gänget, sade Krille.
Några skulle hämta mer käk så de skakade vi hand med per omgående. Övriga gick vi och hälsade på vid borden. Jansson och Båverud var två av de som vi hälsade stående på. Jag nådde väl till midjan medans Treijner mätte upp till bröstkorgen.
En underbar brunch/lunch med köttbullar, prinskorv, alla varianter av ägg, mackor och en uppsjö av pålägg. Jag, Treijner, Krille och Janne tog ett bord. Vi moffade på och snackade hej vilt om handbollen. En klart givande dryg timme till bords.
Spelarna blev klara före så de drog till nästa samlingsplats. Vi var inte långt efter. Nästa anhalt var Pingskyrkan.
Vi var nere i källarvåningen i kyrkan.
Här laddar laget sedvanligt inför sina matcher. Marcus Ardenfors, mentor i laget, jobbar som pastor där i kyrkan. Han mötte upp oss och hade kaffe och kaka att erbjuda. Tyvärr var man lite för proppmätt så tyvärr fick vi tacka nej till fikat.
Direkt på vår högra sida fanns denna soffgrupp, se nedan, som var fylld av spelare. Jag hade inte riktigt riggat upp kameran så det fick bli en bild efteråt. Inte lika effektfullt men samtidigt kanske lite överdrivet att plåta med blixtar under en lugn uppladdningsstund. Ville liksom inte sabba något här inför den viktiga semifinalen.
Treijner dök sedan ner i den första skinnfåtöljen. Krille den andra. Jag och Janne tog hand om soffan. Här satt vi åtminstone en halvtimme och nu snackade vi mycket om Eskilstuna och hur handbollen fungerar där, Guif i synnerhet. Vi får se om det kommer något kortare inlägg om detta här på bloggen. Mycket intressant var det när Janne gav mig en fin inblick i hur Guif jobbar med ungdomarna i föreningen.
Under tiden var några av spelarna i laget sugna på biljard och det fanns två bord för det. I ett annat rum fanns det möjlighet att spela lite pingis. En härlig liten våning de har till sitt förfogande, Guifarna.
Tids nog tömdes lokalen på folk och vi fyra som hängt hela dagen tog en gemensam promenad tillbaka till hallen. Nu vankades det match. Krille var och hämtade biljetter till oss samtidigt som han blev fångad av Roger Blomquist som hade någon fråga och pekade i matchprogrammet.
Innan vi drog upp hängde jag där nere i ankomsthallen för att fånga lite av vad som hände där.
Ja, Guif är ju ledande i stan på idrotten så varför inte.
Idolbilder i form av vykort.
Under tiden jag hängde där och plåtade och hade mig såg jag att Treijner ville vidare. Ekman skulle ta oss med till VIP:en så jag förstod att jag inte hade all tid i världen. Jag hann med det jag skulle göra och vi kunde kliva upp ett par våningar för att få ta del av den läckra 3-rättersmiddagen, eller ska vi säga lunchen? Klockan var ju bara 12:30. Vi hade alltså käkat frukost 08:30 hemma, brunch/lunch 10:30 och sedan en 3-rätters 12:30. Just ja, jag skickade i mig en pizza där på kvällen också.
En herre på VIP:en bad mig fota bollen där uppe i taket.
Boll i taket.
- Rätt mycket klister på den va? sade han och skrattade.
Ja, samtidigt såg vi hur några hemmalaget sprang omkring och lattjade med en klassisk gul filtboll. Några andra ville hellre trixa med en strafflek från nära håll. Motståndarna i Alingsås hade någon annan fotbollslek där man skulle få kruta en spelare i arslet.
Aggefors laddar för skott.
Båverud knorrar mot Haukur.
Zacke dunkar till med vänstern.
Vad som senare hände i omklädningsrummet, efter uppvärmningen och innan matchen, förtäljer inte historien. Vi som håller på med sporten vet vad som brukar sägas och så här långt in på säsongen behövs inte heller alltid orden tala. Guif var taggat och de dominerade på planen. Krille och Janne hade lyckats med ännu en uppladdning som grabbarna uppenbarligen trivs med. Treijner & Söderberg hade inget att klaga på heller. Det var en gemytlig förmiddag och det finns ingen anledning att ändra på ett vinnande koncept.
Hur kommer lagets uppladdningsrutin se ut inför finalen i Skandinavium? Och hur ser uppladdningen ut i mästarlaget Sävehof?
Om en vecka är det dags. Härliga handboll!
Kan inte vi i IFK fixa Kolmården och få en tiger vi också?
När klockan slog hel surrade det till i telefonen. Det var Andrésson som lät meddela att klockan snarare skulle bli 10:20 innan han kom. Bra. Jag gillar sådan tydlighet. Vi kände att det var lika bra att gå ut ur hallen för att slå dank några minuter utanför där på trottoaren innan tränarduon skulle dyka upp. Det tog inte lång tid och de kom på utlovad tid.
Några vänskapliga handskakningar senare kände vi oss varma i kläderna.
- Vi tar och går bort till lunchen och möter upp grabbarna, sade Andrésson.
- Okej, det låter bra, instämde Treijner och jag.
Treijner halvviskade till mig med ett skratt under tiden vi gick och syftade över min handskakning och presentationen några minuter tidigare.
- Haha, du drog till med "Tjenare Krille".
- Haha, javisst, han brukar nog kallas för det, sade jag och kände mig bekväm med att säga Krille men kan samtidigt förstå bloggkollegans poäng i det hela. Ett "Tjenare Kristján" hade väl varit lite mer korrekt vid ett första möte.
Både Krille och Janne visade sig direkt vara två helsköna personer och jag passade på att höra mig för lite om Janne kunde avslöja något om värvningskarusellen uppe bland Stockholmslagen
- Haha, det där kommer ni bara skriva på bloggen sen, sade Janne skämtsamt utan att avslöja några eventuella hemligheter.
Mycket hann hända på denna femminutare till promenad. Någon bil tutade som åkte förbi. Någon annan vevade ner rutan och vrålade lycka till. Sedan mötte vi lite folk på stan som morsade. Handbollen är stor i Eskilstuna och ingen inom laget kan direkt smyga omkring osedd. Vilket bekräftades under denna korta promenad. Det märktes också att det vankades match då många redan letat sig ut iklädda sina röda matchtröjor.
- Här ska vi in, pekade herrarna varpå jag och Treijner tog rygg.
Plaza Hotel.
Flott ska det vara tänkte Treijner och jag.
- Brukar ni alltid käka här innan era hemmamatcher?
- Nej, vi har ett pastahak som vi brukar gå till. De har påskstängt idag, förklarade Krille.
Vi morsade glatt på receptionisten och följde duon upp för trapporna som ledde oss in i matsalen. Den var redan fylld med alla spelarna som satt och åt för fullt.
- Kom och hälsa på gänget, sade Krille.
Några skulle hämta mer käk så de skakade vi hand med per omgående. Övriga gick vi och hälsade på vid borden. Jansson och Båverud var två av de som vi hälsade stående på. Jag nådde väl till midjan medans Treijner mätte upp till bröstkorgen.
En underbar brunch/lunch med köttbullar, prinskorv, alla varianter av ägg, mackor och en uppsjö av pålägg. Jag, Treijner, Krille och Janne tog ett bord. Vi moffade på och snackade hej vilt om handbollen. En klart givande dryg timme till bords.
Spelarna blev klara före så de drog till nästa samlingsplats. Vi var inte långt efter. Nästa anhalt var Pingskyrkan.
Vi var nere i källarvåningen i kyrkan.
Här laddar laget sedvanligt inför sina matcher. Marcus Ardenfors, mentor i laget, jobbar som pastor där i kyrkan. Han mötte upp oss och hade kaffe och kaka att erbjuda. Tyvärr var man lite för proppmätt så tyvärr fick vi tacka nej till fikat.
Direkt på vår högra sida fanns denna soffgrupp, se nedan, som var fylld av spelare. Jag hade inte riktigt riggat upp kameran så det fick bli en bild efteråt. Inte lika effektfullt men samtidigt kanske lite överdrivet att plåta med blixtar under en lugn uppladdningsstund. Ville liksom inte sabba något här inför den viktiga semifinalen.
Treijner dök sedan ner i den första skinnfåtöljen. Krille den andra. Jag och Janne tog hand om soffan. Här satt vi åtminstone en halvtimme och nu snackade vi mycket om Eskilstuna och hur handbollen fungerar där, Guif i synnerhet. Vi får se om det kommer något kortare inlägg om detta här på bloggen. Mycket intressant var det när Janne gav mig en fin inblick i hur Guif jobbar med ungdomarna i föreningen.
Under tiden var några av spelarna i laget sugna på biljard och det fanns två bord för det. I ett annat rum fanns det möjlighet att spela lite pingis. En härlig liten våning de har till sitt förfogande, Guifarna.
Tids nog tömdes lokalen på folk och vi fyra som hängt hela dagen tog en gemensam promenad tillbaka till hallen. Nu vankades det match. Krille var och hämtade biljetter till oss samtidigt som han blev fångad av Roger Blomquist som hade någon fråga och pekade i matchprogrammet.
Innan vi drog upp hängde jag där nere i ankomsthallen för att fånga lite av vad som hände där.
Ja, Guif är ju ledande i stan på idrotten så varför inte.
Idolbilder i form av vykort.
Under tiden jag hängde där och plåtade och hade mig såg jag att Treijner ville vidare. Ekman skulle ta oss med till VIP:en så jag förstod att jag inte hade all tid i världen. Jag hann med det jag skulle göra och vi kunde kliva upp ett par våningar för att få ta del av den läckra 3-rättersmiddagen, eller ska vi säga lunchen? Klockan var ju bara 12:30. Vi hade alltså käkat frukost 08:30 hemma, brunch/lunch 10:30 och sedan en 3-rätters 12:30. Just ja, jag skickade i mig en pizza där på kvällen också.
En herre på VIP:en bad mig fota bollen där uppe i taket.
Boll i taket.
- Rätt mycket klister på den va? sade han och skrattade.
Ja, samtidigt såg vi hur några hemmalaget sprang omkring och lattjade med en klassisk gul filtboll. Några andra ville hellre trixa med en strafflek från nära håll. Motståndarna i Alingsås hade någon annan fotbollslek där man skulle få kruta en spelare i arslet.
Aggefors laddar för skott.
Båverud knorrar mot Haukur.
Zacke dunkar till med vänstern.
Vad som senare hände i omklädningsrummet, efter uppvärmningen och innan matchen, förtäljer inte historien. Vi som håller på med sporten vet vad som brukar sägas och så här långt in på säsongen behövs inte heller alltid orden tala. Guif var taggat och de dominerade på planen. Krille och Janne hade lyckats med ännu en uppladdning som grabbarna uppenbarligen trivs med. Treijner & Söderberg hade inget att klaga på heller. Det var en gemytlig förmiddag och det finns ingen anledning att ändra på ett vinnande koncept.
Hur kommer lagets uppladdningsrutin se ut inför finalen i Skandinavium? Och hur ser uppladdningen ut i mästarlaget Sävehof?
Om en vecka är det dags. Härliga handboll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar