Mina damer och herrar. Handbollsvänner. Det har blivit hög tid för Treijner & Söderberg att dela med sig av det som få faktiskt fått uppleva. Nämligen att ha hängt på Guifs VIP-hylla, innan och under match.
Vi ska på bästa sätt försöka återge det hela genom att utvärdera upplevelsen och allt som hände där. Sätta ett betyg. Förmedla en känsla till er läsare på något sätt så ni ska få en känsla av hur rart vi faktiskt hade det, där på VIP:en.
Janne Ekman tog täten uppför trappen. Jag och Treijner hack i häl. Den första vi ser är Magnus Grahn som sitter vid ett bord. Jag ville inte gärna slänga fram kameran direkt och plåta Grahn så jag och Pelle gjorde en sådan här istället:
Jo, det är Grahn som sitter där.
Sedan satt även han som leder den här Handbollsklubben i direktsändningen, vad han nu heter. Han intervjuar och har sig. Trevlig herre som nickade åt oss. Vi kände oss välkomna. Sedan var det vi mot alla rödtröjade Guifssupportrar och sponsorer.
Pelle hittade kaffet som ni ser på bilden här ovan. Det gjorde även jag.
Lärreblarre, bullängd och kaffe.
Krille kom strax efter oss. Visade oss in i VIP:ens VIP där en trerätters skulle avnjutas under tiden det var frågestund med Krille.
Någon slängde ur sig frågan vad Krille helst skulle vilja vara, förbundskapten för Sverige eller Island. Krille menade då vem som kunde erbjuda den bästa helhetslösningen.
- Frugan kan ju inte stå och rensa fisk hela dagarna på Island, sade Krille skämtsamt och det var förstås kul sagt och alla skrattade.
Därefter kom en motfråga från Krille om hur han hade det där hemma.
- Fru? Sambo?
- Ja...
- Ja, då vet du ju att det inte är du som bestämmer.
Mer skratt och jag höll på att sätta oxfilén i strupen via ett spontanskratt som dessutom fick rödvinssåsen på tallriken att vilja stänka till mot min bloggkollega på andra sidan bordet. Ja, Krille var härligt avslappnad och skämtade på samtidigt som han också snabbt kunde växla om för att vara mer seriös i andra svar. Fast nog lutade det åt Sverige i slutändan om han fick välja.
- Jag bor ju här i stora Eskilstuna.
Kristján "Krille" Andrésson under middagen och frågestunden.
Oavsett är det lätt att fastna för Krille som person. Han har verkligen bägge fötterna på jorden och är mycket ödmjuk trots sin storhet inom denna elitklubb. Bara grejen att varje bil vevade ner rutan och heja på oss, med Krille och Janne i spetsen, när vi gick på stan visade både på hur populära de är och hur intresset är i stan. Dessutom kryllade stan med rödtröjor redan tre timmar innan matchen.
Men trerättersmenyn då? Hur var den? Låt oss börja.
Förrätten
Här bjöds det på en mycket klassisk Toast Skagen, toppad med kräftstjärtar. Visst var röran god. Höll bra klass. Själva toastbrödet hade lite för hög mjukhet för att vi skulle dela ut ett toppbetyg. Klart godkänd förrätt ändå.
Vi ger denna Toast Skagen tre av fem IFK-sköldar.
Varmrätten
Här hade det inte sparats på krutet minsann. Till varmrätt serverades helstekt oxfilé med rödvinssås och potatisgratäng. Oxfilé smäller högt och det gick verkligen hem hos Treijner & Söderberg. En ljuvligt mör oxe med en mustig sås och en krämig gratäng. Det funkar - alla dagar i veckan.
Men någon full pott blir det ändå inte här. Fyra av fem IFK-sköldar är inget dussinbetyg utan detta ska Guifarna sträcka på sig ordentligt för.
Efterrätten
Till efterrätt valde man att servera en fruktsallad som toppats med chokladmousse och chokladbitar. Enkelt men naggande gott. Chokladsmaken satt som en smäck tillsammans med kaffet.
Den var som sagt enkel men god så betyget blir ändå tre av fem IFK-sköldar. Inte fy skam på något sätt och vis.
Dukningen
En vit och fräsch duk med tända ljus gav direkt en känsla av lyx och klass. Vinglas till läsken sänkte inte den känslan, snarare höjde den. Den mörka belysningen gav en mysig känsla. Men i övrigt var det enkelt. Vilket det också ska vara på en sådan tillställning.
Vi ger tre av fem IFK-sköldar till dukningen.
Bemötande/service
Här hade vi något i hästväg. En personalstyrka med stort handbollsintresse ger pluspoäng. Att de var allmänt trevliga människor var en annan sak. Nyköping fick gott betyg som stad och de frågade oss en del om bloggen. Gamla F11-laget kom upp på tapeten. IFK- och landslagsspelaren Lennart Eriksson också. Vi kände oss nästan som hemma. Personalen bjöd på en magnifik stämning. Punkt.
Här går det inte att ge något lägre än fem av fem IFK-sköldar.
Slutbetyg
Att det hängde tre kristallkronor från taket gjorde att lyxen blev påtaglig och man glömde bort att alla stod och höll i pappersmuggar från Löfbergs. Det är innehållet som räknas och det funkade fint även om jag personligen går loss på Zoegas här hemma.
Det här, det gav verkligen mersmak och detaljer som Krilles skämtsamma svar gjorde att bloggens skribenter inte kan ge annat än fem av fem sköldar i slutbetyg till Guifs VIP-hylla. Tack för upplevelsen.
Fråga oss inte hur vi kunde få till full pott i slutbetyget efter några treor här ovan. Men fem blir det ändå. Inget tjafs. Så får det bli. Klockrent helt enkelt.
***
Vi har några grejer kvar att kräma ur det här äventyret som Treijner & Söderberg var iväg på. Håll utkik.
Vi ska på bästa sätt försöka återge det hela genom att utvärdera upplevelsen och allt som hände där. Sätta ett betyg. Förmedla en känsla till er läsare på något sätt så ni ska få en känsla av hur rart vi faktiskt hade det, där på VIP:en.
Janne Ekman tog täten uppför trappen. Jag och Treijner hack i häl. Den första vi ser är Magnus Grahn som sitter vid ett bord. Jag ville inte gärna slänga fram kameran direkt och plåta Grahn så jag och Pelle gjorde en sådan här istället:
Jo, det är Grahn som sitter där.
Sedan satt även han som leder den här Handbollsklubben i direktsändningen, vad han nu heter. Han intervjuar och har sig. Trevlig herre som nickade åt oss. Vi kände oss välkomna. Sedan var det vi mot alla rödtröjade Guifssupportrar och sponsorer.
Pelle hittade kaffet som ni ser på bilden här ovan. Det gjorde även jag.
Lärreblarre, bullängd och kaffe.
Krille kom strax efter oss. Visade oss in i VIP:ens VIP där en trerätters skulle avnjutas under tiden det var frågestund med Krille.
Någon slängde ur sig frågan vad Krille helst skulle vilja vara, förbundskapten för Sverige eller Island. Krille menade då vem som kunde erbjuda den bästa helhetslösningen.
- Frugan kan ju inte stå och rensa fisk hela dagarna på Island, sade Krille skämtsamt och det var förstås kul sagt och alla skrattade.
Därefter kom en motfråga från Krille om hur han hade det där hemma.
- Fru? Sambo?
- Ja...
- Ja, då vet du ju att det inte är du som bestämmer.
Mer skratt och jag höll på att sätta oxfilén i strupen via ett spontanskratt som dessutom fick rödvinssåsen på tallriken att vilja stänka till mot min bloggkollega på andra sidan bordet. Ja, Krille var härligt avslappnad och skämtade på samtidigt som han också snabbt kunde växla om för att vara mer seriös i andra svar. Fast nog lutade det åt Sverige i slutändan om han fick välja.
- Jag bor ju här i stora Eskilstuna.
Kristján "Krille" Andrésson under middagen och frågestunden.
Oavsett är det lätt att fastna för Krille som person. Han har verkligen bägge fötterna på jorden och är mycket ödmjuk trots sin storhet inom denna elitklubb. Bara grejen att varje bil vevade ner rutan och heja på oss, med Krille och Janne i spetsen, när vi gick på stan visade både på hur populära de är och hur intresset är i stan. Dessutom kryllade stan med rödtröjor redan tre timmar innan matchen.
Men trerättersmenyn då? Hur var den? Låt oss börja.
Förrätten
Här bjöds det på en mycket klassisk Toast Skagen, toppad med kräftstjärtar. Visst var röran god. Höll bra klass. Själva toastbrödet hade lite för hög mjukhet för att vi skulle dela ut ett toppbetyg. Klart godkänd förrätt ändå.
Vi ger denna Toast Skagen tre av fem IFK-sköldar.
Varmrätten
Här hade det inte sparats på krutet minsann. Till varmrätt serverades helstekt oxfilé med rödvinssås och potatisgratäng. Oxfilé smäller högt och det gick verkligen hem hos Treijner & Söderberg. En ljuvligt mör oxe med en mustig sås och en krämig gratäng. Det funkar - alla dagar i veckan.
Men någon full pott blir det ändå inte här. Fyra av fem IFK-sköldar är inget dussinbetyg utan detta ska Guifarna sträcka på sig ordentligt för.
Efterrätten
Till efterrätt valde man att servera en fruktsallad som toppats med chokladmousse och chokladbitar. Enkelt men naggande gott. Chokladsmaken satt som en smäck tillsammans med kaffet.
Den var som sagt enkel men god så betyget blir ändå tre av fem IFK-sköldar. Inte fy skam på något sätt och vis.
Dukningen
En vit och fräsch duk med tända ljus gav direkt en känsla av lyx och klass. Vinglas till läsken sänkte inte den känslan, snarare höjde den. Den mörka belysningen gav en mysig känsla. Men i övrigt var det enkelt. Vilket det också ska vara på en sådan tillställning.
Vi ger tre av fem IFK-sköldar till dukningen.
Bemötande/service
Här hade vi något i hästväg. En personalstyrka med stort handbollsintresse ger pluspoäng. Att de var allmänt trevliga människor var en annan sak. Nyköping fick gott betyg som stad och de frågade oss en del om bloggen. Gamla F11-laget kom upp på tapeten. IFK- och landslagsspelaren Lennart Eriksson också. Vi kände oss nästan som hemma. Personalen bjöd på en magnifik stämning. Punkt.
Här går det inte att ge något lägre än fem av fem IFK-sköldar.
Slutbetyg
Att det hängde tre kristallkronor från taket gjorde att lyxen blev påtaglig och man glömde bort att alla stod och höll i pappersmuggar från Löfbergs. Det är innehållet som räknas och det funkade fint även om jag personligen går loss på Zoegas här hemma.
Det här, det gav verkligen mersmak och detaljer som Krilles skämtsamma svar gjorde att bloggens skribenter inte kan ge annat än fem av fem sköldar i slutbetyg till Guifs VIP-hylla. Tack för upplevelsen.
Fråga oss inte hur vi kunde få till full pott i slutbetyget efter några treor här ovan. Men fem blir det ändå. Inget tjafs. Så får det bli. Klockrent helt enkelt.
***
Vi har några grejer kvar att kräma ur det här äventyret som Treijner & Söderberg var iväg på. Håll utkik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar