Ett glatt gäng satte sig i bussen (modell stor) på väg mot Lindesberg och samma glada gäng återvände. Med samma buss (modell stor) kanske ska tilläggas. Skönt att det inte blev någon förlusttrend med stor buss och att vi återigen gjort oss förtjänta av fotboll på måndag. De äldre har någon form av segertrend där igen och kanske är det därför vi också spelar stabilare bakåt? Jag tror det kan vara relaterat!
Men nog med snicksnacket. Det var ju en handbollsmatch som skulle avklaras och den vanns med 29-33 (16-18). Personligen hade jag lite av en oro inför den här matchen eftersom vi hade så svårt för dem på hemmaplan sist. Som jag nämnde i föregående inlägg har de flera duktiga spelare som med lite utrymme är svåra att hantera. Idag tycker jag att vi presterar ett mycket bättre försvarsspel sett till hela matchen än när vi mötte dem hemma. Visst går vi bort oss då och då, men det är ändå en rätt stabil känsla. Trots det släpper vi 29 mål och såhär tidigt inpå har jag inte någon bra förklaring till det. Känslan var att de fick fler avslut än oss och att de fick anfalla längre och fick tillbaka bollen oftare vid avslut. Turliga returer, samt tryck på första- och andrafas när vi stressat offensivt. Det var flera gånger då vi drog ifrån men utan att hänga av dem helt. Som mest leder vi med fem bollar med kanske 6 minuter kvar i andra. De tar tajm aot och lyckas komma ner på två bollar innan vi återigen löser deras försvar.
Sett till tabellen var det här en mycket viktig match och det är ju faktiskt bara viktiga matcher kvar. Pressen ligger nu återigen på Irsta som måste vinna sin match för att gå om oss. Vår dåliga målskillnad tycks kunna bli avgörande ifall vi inte vinner mot Skånela och just Irsta de kommande omgångarna. Nu är vi åtminstone på plus igen vilket känns skönt. Faktum är att vi fortfarande har kvalplatsen helt i egna händer förutsatt att vi vinner resterande kamper.
Jaja, för att avrunda kan jag säga att Tobbe Johansson gjorde en fin match och slapp stå i mål. Åtta kassar framåt däremot vilket är jäkligt roligt. Hampus hänger elva och är 100% på straffarna. Germe gör en av de bättre matcherna för den här säsongen. Bra bakåt och fem baljor framåt gör att han åtminstone förtjänar en vingklippt gås (eller vad var det vi kom fram till Stefan?) Själv gör jag också en stabil insats och fick vid ett tillfälle visa på en dubbelräddning då jag använder båda näsborrarna för att avvärja ett skott. "Gick det bra?" undrade deras spelare lite försynt efter att han klockat mig från tre meter rätt i ansiktet. Ja, vad säger man då? Men är man stor i käften som jag är så får man räkna med att en och annan boll träffar en i fejjan. Försvarsmässigt gör vi som sagt en ok insats och jag tycker att vi får klart mycket bättre träff på motståndet nu än före jul. Treorna har bra koll på deras m6 trots hans imponeranda hydda och hans ännu mer imponerande förmåga att använda den. Vi tappar deras skyttar då och då - kanske som en följd av att deras pivot kräver uppmärksamhet - men i övrigt gör vi det helt ok. Känns bra inför de kommande fajterna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar