Grattis Marcus "Moe" Pettersson!

Vår käre Moe fyller 22 år idag. Det vill Sveriges bästa handbollsblogg hylla. Hurra, hurra, hurra, hurra!!!


Moe steker i Nyköpings skärgård. Grym kille!


Här kollar han utrustningen.


Vilken balans!


Han kan trixa också. Äckligt bra på wakeboard.


Varvar ner efter ett gyllene åk!

Frida Wikner har viljan!

IFK Nyköping hade hela fyra tjejer med i Sörmlandslaget nu när SverigeCupen avgjordes i januari. Bloggen har tagit sig ett snack med var och en av dessa talangfulla tjejer. Först ut är Frida Wikner.

Tjenare Frida! Nu får du berätta lite om känslan att få representera Södermanland i SverigeCupen?
Det var riktigt roligt att få va en av dom 17 spelare som fick representera Södermanland i SverigeCupen. Det var samtidigt kul att va en av de 4 tjejer som fick representera Nyköping i Södermanlandslaget.

Ja, det är stort. Hur gick det för dig om du ska summera hela cupen (bra och dåligt)?
De första matcherna va lite nervösa men när de släppte gick de bra! Jag skulle nog ha tagit för mig lite mer på plan, men de är ju sånt man alltid kan förbättra.

Vad hade du för position i laget?
Jag spelade mest V9 men även lite på H9.


Riktigt cool bild på Frida när hon drar till med ett hoppskott.

Var lagets insats godkänd, totalt sett, tycker du?
Jag tycker vi va riktigt duktiga. Vi hade tyvärr kort tid att ladda om på mellan den näst sista och sista gruppspelsmatchen så vi blev lite otaggade. Annars var våran insats helt klart godkänd!

Vilken var er bästa match och hur gick den?
Den bästa matchen spelade vi mot Uppland. Vet inte vad resultatet blev, men vi vann och gjorde en toppenmatch som var grymt rolig att spela! (14-5 till Södermanland, reds.anm.)

Hur mycket speltid hade du i snitt/match?
Jag kan inte säga riktigt hur mycket speltid jag hade. Vissa matcher var det mindre och vissa var det mer men jag tycker att jag fick spela väldigt mycket även fast vi var så många!

Vilka lärdomar tar du med dig från denna helg?
Det jag lärde mig denna helg var att allt går bara man har rätt inställning till det man gör. Även om man förlorar så kan man göra det med en otroligt bra insats!

Vad har du för mål med ditt handbollsspelande?
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med mitt handbollsspelande. Just nu känns det som att jag kommer spela så länge det är kul och sen får man väl se hur det blir.


Frida Wikner.

Ni gjorde ett stabilt gruppspel med endast en förlust och slutade där tvåa efter Skåne. Ni fick sedan möta Stockholm i kvartsfinalen och åkte där på en övertygande förlust med 17-9. Stockholmarna vann sedan hela cupen. Hade ni kunnat skaka Stockholm på nåt sätt eller hur var matchbilden?
Jag tror att Stockholm fick relativt bra motstånd. Även om siffrorna visar på att vi förlorade med ganska många mål så tycker jag ändå vi gjorde en kämparinsats. Vi satte inte alla lägen vi fick o slarvade kanske lite med bollen i anfall till skillnad från Stockholm, som nästan spelade felfritt.

Med lite mer inställning och lite lycka hade vi kanske kommit närmre varandra i slutsiffrorna men vi hade nog ändå förlorat. Det kändes skönt att förlora mot det lag som vann hela cupen!

Vad är dina bästa egenskaper på handbollsplanen?
Det jag är bäst på, eller känner mig mest säker på, är mitt kullager. Eller genombrott överhuvudtaget. Jag känner att jag har den vilja som krävs på plan även om det inte alltid går bra.

Bra. Vilja kommer man långt på. Vad behöver du särskilt förbättra på handbollsplanen?
Jag behöver förbättra mitt självförtroende lite när det gäller att ta avslut utifrån. Sen finns det förstås fler saker som man behöver förbättra, men de var det första som slog mig.

Avslutningsvis undrar jag lite över hur ni taggade till innan matcherna i cupen. Hur gjorde ni? Vi själva kör ringen och skriker lite.
Vi gjorde nog ganska lika som ni tror jag. Tränaren tagga med positiva ord och vi körde ringen och tagga som sjutton. Man får en härlig lagkänsla av det och blir riktigt taggad för match!

Tack Frida och lycka till med handboll och studier. För er nya läsare, som missat bloggens adventspecialare, kan vi tipsa om följande klipp där Frida är den skönsjungande tärnan näst längst till vänster.

Nyköpings representanter på VM

Förutom att Lukas Karlsson fick känna på den verkliga hetluften så har Nyköping även andra personer som medverkar på något sätt. Nyköpingssonen Niklas Maurer har vi redan haft en intervju med här på bloggen, i egenskap av att vara matchfunktionär.

I Linköping/Norrköping fanns även HK Extras (Heja) tränare Stefan Antal (tvättansvarig) samt eldsjälen Veronica Andersson, materialansvarig, som slutade med att skjutsa domare och delegater tillsammans med Antal. Den sistnämnde hade också bra fart på kameran och tog 591 bilder under VM-matcherna i Linköping/Norrköping. Treijner & Söderberg har tagit del av några bilder.


Veronica och den enorma VM-bollen. Den kunde ha hamnat i Nyköping till en av våra matcher men den var tydligen något otymplig att frakta. Märkligt.


Antal ville inte vara sämre. Han fick också limma in VM-bollen.


Tobbe Johansson och NHK:s tränare Robban Krantz (en mästare i Svarta Boken för övrigt) som läktarvakt. Robban är uppvuxen i Nyköping.


Veronica lägger beslag på Robban Hedin som enligt ryktet "lovat" att komma tillbaka till Nyköping för en ny match med Bengan Boys.


Österrikes förbundskapten Magnus Andersson, längst till höger i bild, koncentrerar sig ordentligt. Rykten har också nåt bloggen att Magnus ska ha fått sig en ordentlig utskällning av Veronica. Detta p.g.a. att Magnus inte var med i Bengan Boys-matchen. Go Veronica!


Tung roll. Bra pröjs och jäkligt soft.

Uppvärmning med Kjelling och Lund i Norge.

Antal hade dessutom en look-a-like att bjuda på. Staffan Olsson och huvudrollsinnehavaren i serien Shameless, David Threlfall.


Staffan och David.

Kleerup luftades mot Danmark

Look-a-likes enligt Aspens anger management-terapeut, Dr. Björkman.


Fredrik Petersen och Andreas Kleerup.

Järnspikar och attans

Nu har jag sprungit omkring och spelat handboll i två månader med ett knä som inte velat bli bättre. Snarare sämre. Eller, inte snarare, det har blivit sämre. Idag kom domen. Sjukgymnasten böjde och bände här imorse. Det blev ingen massiv omgång med akupunkturnålarna som jag först såg framför mig. Jag trodde på att nålarna skulle lösa denna simpla åkomma som jag ådragit mig.

Jag skrek till då och då när han hittade vinklar med benet och knät som bara gjorde sådär svinigt ont. Efter ungefär 10 minuters undersökning hade Micke diagnosen klar.

- Jaha, det här är inget roligt besked jag har att ge dig. Din bakre menisk är skadad.

Jag tror inte jag fattade vad det innebar. Tre alternativ gavs:

1. Köra vidare med smärta och risk för att det blir sämre.

2. Rehab i åtminstone fyra veckor. Ingen handboll under tiden. Därefter fritt val att spela klart säsongen. På egen risk. Jag vill ha revansch, som det känns i dagsläget.

3. Lägga sig på operationsbordet.

Nr. 3 spolade jag på en gång. Det är oftast det sista man gör vid sådana här skador.

Micke sneglade sedan på journalen där mitt personnummer stod längst upp. Han menade att jag kanske ska tänka på livet efter handbollsspelandet också. Att ha ett fungerande knä även efter. Med eller utan operation. Jäklar vad mörkt och svart allt blev, helt plötsligt, där i det lilla undersökningsrummet. Jag och Micke. Alldeles ensamma. Han var ärlig och jag blev förvirrad. Trodde inte att det var sant.

Det går att spela om man kan utstå smärtan men jag valde att börja med alternativ 2, med start på måndag kl 10.15. Då blir det jag och alla andra invalidos på sjukgymnastiken.


Det är möjligt att min bakre menisk ser ut så här just nu. Om den ser ut på något annat sätt så är den i alla fall inte välmående och hel.

Tanken var inte att allt skulle sluta på detta sättet. Känner en fruktansvärt stor revanschlusta efter mina och lagets senaste insatser. Glöden är enorm just nu och jag vill inget annat än att prestera. Vi får se om en månad eller så om det är slutspelat.

Jag ska inte svära och flippa ur så de avslutande orden får väl bli järnspikar och attans.

Fredlund tog över och då vann Frankrike

IFK:s vice ordförande, Björn Fredlund, såg till att Frankrike tog den nödvändiga pinnen för att säkra en semifinalplats. Det blev inte bara en, utan två pinnar i segermatchen mot norrmännen tidigare ikväll.


Claude Onesta och Björn Fredlund.

Coolt att också Christian Bale rörde runt på M6 i det norska laget.


Bjarte Myrhol och Christian Bale.

***

Förutom dessa sköningar här ovan hade vi en liten filminspelning idag. Hoppas kunna bjuda på den här om någon dag. Duellen!

Blåmärken försvinner och poängen består

Om det ändå hade blivit en poäng, eller två, för våra damer så hade åtminstone Joline Asp kunnat känna en någon bättre känsla här idag. Som ni kan se åkte hon på en ordentlig smäll på matchen mot Bolton igår.


Före och efter smällen.

Men Joline då, vilken smäll!
Haha, ja den var ordentlig.

Kan du inte berätta vad som hände?
Julia räddade en straff som jag tog returen på men jag blev inknuffad i målgården och domarna dömde övertramp på mig. De fick bollen och Julia gjorde ännu en otrolig räddning men en något längre retur som vi fick jaga och det blev kamp om bollen.

När jag och en tjej sprang bredvid varandra mot bollen kom en annan motståndare för att blockera min väg och den krocken bjöd även på hennes armbåge i mitt öga. Och deras boll. Jag blev tyvärr liggandes och det svullnade upp så mycket att jag inte fick fortsätta för kamraterna och väl på bänken blev jag yrslig och ramlade bakåt så det var väl tur det!

Läskigt. Tur att kamraterna stoppade dig från att spela vidare. Hur är det idag?
Förutom att folk på stan stirrar på mig som om jag blivit misshandlad så är det lugnt, bara lite huvudvärk.

Hoppas det inte är alltför illa, trots allt. Krya!
Tack ska du ha!